Här kommer en uppdatering från Cobben. Han har snart varit halt i
fem månader. Det finns dock ljus i sikte! För cirka en månad sedan
började han faktiskt bli lite bättre. Under veckorna fram tills nu har
otroligt mycket hänt och han har nu fått tillbaka sin fina gång och har
gått från 2° halt till att det nästan inte syns.
Vi var hos
veterinär Anna på Tjörn förra veckan och hon blev väldigt glad när hon
såg honom. Jag förstod på henne att hon hade trott att det var
kört, hon tyckte att det var helt fantastiskt att en mer eller mindre
"dödsdömd" häst kunde börja läka. Många gånger är det förmodligen en
fråga om tid. MYCKET tid. Hon tyckte att han rörde sig bättre genom
kroppen och att han inte tappat så mycket muskler som man kanske hade
förväntat sig. Liksidig och fin. Kunde inte låta bli att njuta när jag
såg min blanka, kolsvarta häst åter sväva fram i ridhuset med krökt
nacke när jag visade upp honom. Som jag har längtat efter att se honom
så igen.
Han var dock lite spänd i halsmuskeln på den "onda" sidan så
Anna "knäckte till" honom där samt så fick han laserbehandling. Det
är viktigt att han inte har spänningar kvar i musklerna då det kan bli en
kronisk rörelsestörning även när själva hältan är utläkt. Han har gått i
så många månader med hältan så då blir det tyvärr ofta påverkan på
andra ställen i kroppen.
Nu är det fortsatt vila som gäller för Cobben,
jag får dock börja gå ut och gå med honom korta sträckor. Jag masserar
också halsen samt gör stretchövningar med morötter. Har är inne i en
period där han är VÄLDIGT pigg och springer mycket i hagen, speciellt på
kvällarna. Då pratar vi inte om någon lätt jogg... Han idiotgalopperar
runt och gör alla cirkuskonster han kan komma på. Att det kan finnas så
mycket energi i den kroppen! Tack och lov verkar hältan inte ha
påverkats av hans anfall i hagen. Det är väldigt lustigt att han är så
pigg nu, när han är normalt i gång är han ganska lat och stannar gärna
inne i boxen och vilar. Peronalen i Linköping kallade honom "oljetunnan"
för att han var så seg på morgonen när han skulle ut i hagen. Nu vill
han UT direkt man kommer till stallet. När jag är ute och går med honom
blir det mycket passage och frustanden. Idag kastade han sig flera meter
när ett äpple ramlade ner från ett träd. Det känns dock UNDERBART att
se en sådan livsgädje och kraft från honom igen.
Jag har tömkört honom i
skritt korta stunder och han älskar att få följa med igen och han
kliver på med stor iver. Han är så vacker med sin svarta, skinande päls
och kraftfulla utstrålning. Tänk att det lilla kan få en att känna en
sådan otrolig glädje och stolhet i hjärtat att den där snyggingen är MIN
fina häst. Med det ljuvliga temperamentet han har, han kan stå och gosa
med huvudet på axeln hur länge som helst, så är han så nära den
perfekta hästen jag kan komma. Nu gäller det att ha is i magen och
låta honom läka ut i lugn och ro utan att skynda. Något som oroar mig är
dock hur det ska bli när det blir blött ute och hästarna kommer vara
ute färre timmar i en mindre hage. Han har sådan personlighet som gör
att han har tendenser till att hitta på hyss när han blir uttråkad. I
Linköping roade han sig till exempel med att riva ner hela
vattenkoppsledningen när han plötsligt fick vila pga hältan. Hela golvet
var fullt med stripes som han bitit av. Han får sitt kvällshö i ett
"slow feed" hönät men han har nu överlistat och finslipat tekniken
så att det nästan går lika fort för honom att äta i nätet som utan.
Tänkte sätta in grenar till honom i boxen som han kan gnaga på. Är det
någon som har något annat tips hur man kan roa en uttråkad häst? Vill
INTE att han ska böja med några olater. Finns ju hästleksaker, någon som
har erfarenhet av sånt?
Tack till Anna, Mia och Håkan för all hjälp med Cobben!
Ni har alla bidragit till att han nu faktiskt har en rimlig chans att
bli bra igen. Allt ser mycket ljusare ut nu!
