Nu äntligen börjar isen försvinna från ridbanan. Bara ett hörn kvar. Men det är fortfarande fruset under, så vattnet rinner inte undan.
Disco har varit vild o heltokig denna veckan (för utom idag). Han har betett sig som om han inte varit ute på en vecka...
Stack 3 ggr för mig när jag red på åkern. Låtsades vara rädd för något. När jag ledde honom innan longerpasset igår stegrade han sig o pep flera gånger! Helgalen... När han är på det humöret är han STARK! Det är sån han blir ibland på tävling, det är INTE kul.
Idag är jag ledig så då tänkte jag passa på att åka ut till ridhuset o rida igenom honom ordentligt. Sagt o gjort. Men var tog all energi vägen?? Helt plötsligt var han seg o trög. Jobbade på med tempoväxlingar i alla gångarter, lite skänkelvikningar, öppnor, fattningar. Gick väl sådär. Svårt när han inte bjuder. Det som han faktiskt gjorde bra var förvända galoppen. Nu går det att motställa o det är bra.
Pratade med en annan ryttare som har kommit längre i utbildningen med sin häst. Hon hade haft problem i vinter på liknande sätt som jag o Disco. Vi kände precis igen oss när hon berättade om sina problem. Hon hade gjort ungefär som jag, backat tillbaka, ridit själv o försökt hitta tillbaka till ridkänslan. Nu var det mycket bättre. Känns ju ändå bra att veta att även andra har problem ibland...
Måste säga att jag saknar ridhuset på Smedberg. Får nog fundera hur jag ska göra med Disco till hösten. Skulle gärna stallat upp honom där det fanns ridhus om man kunde lösa allt praktiskt, ex insläpp på em. Jag är ju hemma så sent så det blir långt för honom att gå ute. Sen är det ju också så att stallplatser inte växer på träd...
Anonyma citat:
I kärleken kan det vara bättre att ta hänsyn än att ta poäng.
