Bomövningar

Idag blev det bomövningar för Disco. Sandra är hemma, så då brukar hon hoppa honom. Hon har bra egen balans o klarar lite bocksprång o helikopterhopp utan att ta honom i munnen eller dunsa i ryggen. Jag står på marken o lägger fram bommar.
Vi började med lite utepromenad utan ryttare, sen uppvärmning. Det låg en tjock trädgren på ridbanan o den travade o galopperade han över några gånger. Skrittpaus. Cavaletti (upphöjda) i trav. I början ville han fuska o gå på bogarna, men blev sedan jättefin när Sandra tog halvhalt innan så han fick upp benen o "lyfte". Jättebra i båda varven. Skrittpaus. Lade upp ett hinder på ca 50 cm som han fick hoppa i båda varven. Sandra måste rida så han inte slarvar. Lade till ett hinder till så det blev studs. Det gjorde han perfekt i båda varven. Skritt. Han fick hoppa ett enkelhinder ca 60 cm med bom framför o första gången var han inte alls i balans, men andra gången fick Sandra honom mer på bakdelen o han hoppade ett runt fint språng! Då hoppade Sandra av o det blev godis o en promenad runt åkern. Hon tyckte att han utvecklats sen hon var hemma sist, ffa galoppen var mer påverkbar. Jag såg att han var mer alert o aktiv i galoppsprången nu. Kul. Han har blivit starkare!
Tack Sandra för hjälpen.

3. Mitt hästliv. Slutet på Ponnyklubbstiden.

Jag red Broomy så fort jag fick en krona över. Var där ute alla lediga dagar. Mamma skickade med mackor med stekt ägg o saft att dricka, så man skulle klara sig en hel dag. Satt ofta i Broomys spilta o pratade häst med kompisarna.
Ridkläder hade man inte på den tiden. Vi red i jeans, ingen hade ridbyxor. Hjälm hade vi däremot. Sadel fick man be om, om man skulle ha det. Minns en gång då det var väldigt varmt, då lade jag o en kompis ihop våra pengar o bokade en hel timme med Broomy. Vi tyckte hon skulle få en timmas vila, så vi ledde ut henne i skogen o hon fick beta.
Vi hade ofta med oss godis i fickorna o detta visste ju hästarna. De buffade alltid på rätt ficka. Minns en gång då jag hälsade på hästarna på Ponnyklubben, flera år efter jag slutat där, så gnäggade Broomy åt mig. Jag blev så rörd att jag började gråta. Hon mindes mig bland alla andra. (Förmodligen var det godiset hon mindes...)
Tiden på Ponnyklubben var slut o efter hand började jag vara mer o mer i ett annat stall som låg på cykelavstånd.

Minns en tidning som hette PonnyBilderna. Den fanns nog inte så länge, men den lusläste jag varje gång den kom ut. Där skaffade jag alla mina brevvänner.

Bilderna visar överst Bonita o Broomy sommaren -72
Underst en bild från årsbok 2, Ponnyklubben genom rök o eld.

Janneträning

Janne började med att lura mig (1 april). Ringde o sa att träningen va inställd. Jag blev INTE glad. Han höll på att skratta ihjäl sig över att ha lurat mig den fulingen...

Träningen gick inte så värst bra men det var bra att jag fick hjälp. Kändes fin i galoppen när jag red fram. Sidvärts funkade däremot inte så värst bra vare sig i skritt eller trav.
Började på volten. Janne såg direkt att det var problem i h-sidan. Han undrade om jag kände att han var ställd till v i h varv o det gjorde jag tyvärr inte. Fick börja att räta upp honom på v tygel tills det funkade o bogen kom in på plats, sedan fick jag mjukt ställa till h. Gick bra bitvis, men han ville falla tillbaka hela tiden. Galoppen på volten kändes fin o det gick att korta sprången o han gjorde fina övergångar till trav. Gick sen ut på 4-kanten. Samma igen, i v varv fin, i h varv klättrade han på väggarna eller knödde inåt. Såg i spegeln att han lade huvudet lite på sned till v i h varv. Blev iaf bättre efter ett tag med Jannes ögon på mig. Testade att rida upp LB:0 programmet. Katastrof. Janne tog sig för pannan. Inte mkt som funkade. Jag red igång honom för dåligt, därför gick han hela tiden i framvikt, vilket resulterade i dåliga upptag o skeva volter. Fick lite instruktion o fick rida det igen. Nu kändes det mkt bättre o jag red så det knakade... Janne tyckte det var mkt bättre o vi slutade. Nu har jag mkt att jobba på till nästa gång!!
BRA att jag fick hjälp. Tror att det är såna här gånger som gör att man kommer över vissa trösklar. Sånt här är Janne bra på att lösa som tur är. (Även om det kommer att ta tid)
Längtar till nästa träning!

2. Mitt hästliv. Rider på Ponnyklubben

Det var en underbar känsla att säga att man "rider på Ponnyklubben". Det kändes som om man ingått en pakt. Släpade med kompisar dit, en del ville forstätta, andra kom aldrig mer. Men jag o Tina var fast. Vi fick många nya vänner o vi lärde känna hästarna. Man hade alltid en "älsklingshäst". Min var från början Pia, sen Jocke o sist Broomy. Hade på den tiden väldigt många brevvänner o dessa visste ALLT om min älsklingshäst. Läste allt som gick att läsa om hästar o försökte lära mig hela tiden. Länsade biblioteket på hästböcker. Köpte en del själv. Älskade bla Britta o Silverböckerna, Annicaböckerna mfl. SJÄLVKLART var man medlem i Wahlströms Ponnyklubb o fick ett W att sätta fram på ridhjälmen. Hästarnas namn stod ÖVERALLT inkl på mig själv.

Ridningen fick man lära av kompisar. Det fanns många fina stigar att rida på o man visste exakt hur lång tid varje stig tog. Ville man rida i paddocken gick det också bra. I varje hörn stod en stor stubbe som man skulle rida utanför, så att man höll sig på spåret. Eftersom vi alltid red barbacka övade man upp balansen. Men hästarna var väldigt snälla. Minns bara en gång då jag blev rädd. Broomy ställde sig i en jordhög o började gräva med ett framben. Då jag skänklade o smackade sparkade hon... De andra fick rida efter hjälp, o en kille kom o hämtade oss. Broomy följde snällt med... Broomy sades ha kommit från stuteri i Englad o gått vild på hedarna tills hon var 5 år. Hon var väl den med mest energi. Pia var väldigt lydig o henne fick man inte rida med spö. Hon hade i ett tidigare liv blivit illa behandlad. Jocke var väldigt snäll o lite slö. Ricki var riktigt slö o lat, men han gillade vissa personer o då blev han pigg!

Det var inte så många vuxna där. Asta brukade sköta bokningen av hästar. Hjalmar utbildade hästarna. Honom hade man väldig respekt för. Vi fick åka med honom i sulkyn med Bonita en gång när hon höll på att köras in. Förstås spännande. De som var skötare (olika varje dag) fick leda hästarna om det var en ovan ryttare o ta hand om hästen innan o efter ridpassen. För detta fick man rida gratis en dag i veckan. Hästarna hade det bra o det var ingen som var stygg mot dem. Minns att de fick fint hö o lite pellets.

Bilderna: överst ett foto på Broomy o min kompis Birthe. Fotot under är jag som rider på Broomy.
I mitten är Wahlströms Ponnyklubbs årsbok nr 1
Längst ner en av mina Britta o Silverböcker

1. Mitt hästliv. Ponnyklubben.

Det var sportlov o vi gick i 5:an. Vi hade fått en lapp med alla aktiviteter man kunde anmäla sig till under lovet. Där stod ridning. Jag frågade Tina direkt om vi skulle åka ut till Lysekil o testa. Vare sig Tina eller jag hade ridit förut. Båda älskade vi djur, så detta lät verkligen spännande.
Våra föräldrar körde oss till Lysekils Ponnyklubb. Kallades också för Tronebacken. Man fick gå in i en bod, anmäla sig o sätta upp hur lång tid o på vilken häst man skulle rida. En kvart kostade 2,50. De skrev upp oss på Pia o Ricki. Pia var en fuxfärgad korsning mellan trakhenare o fjording, strax över ponnymåttet. Henne skulle jag rida. Ricki hette egentligen Rickado o var ett gotlandsruss. Det var några tjejer som hjälpte oss upp (hästarna hade inga sadlar) o ledde oss runt i en kvart. Hästarna var snälla o lunkade på snällt i sakta mak. Detta var fantastiskt! Vi blev helt sålda. Vad kul! Vilken mjuk päls, vad de luktade gott! Mina vantar blev fulla med hästhår o de fick mamma absolut inte tvätta. VI HADE BLIVIT HÄSTBITNA. Det blev att åka bussen ut varje dag hela sportlovet o rida så länge pengarna räckte. De hade 3 andra hästar också. Det var Broomy, som var ett new forest skimmelsto. Hon hade en avkomma som hette Bonita, också skimmel, vars pappa var connemara. Bonita var inte så gammal, så det var bara ett par enstaka personer som fick rida henne. Sen fanns en svart valack, Jocke, korsning varmblod + welsh.

Så här började mitt hästliv. 1970.
Forts. följer..

Fotona: överst är Broomy båda korten. Mittenkorten visar Bonita o Pia. Längst ner är Jocke o Ricki.

Discokungen

Disco var underbar idag. Skulle rida LC:1 på Solberg, ffa för socialträning. Vi var där tidigt, det var 41 starter så svårt att beräkna tiden. Men det var nog bra, för jag tog ut honom o ledde honom i över 1 tim. Han hispade inte alls upp sig som förra veckan. Bara en stund med svansen på ryggen, men inget fräs o "passage". Kändes fin då jag red fram, speciellt i galoppen. Känner av lite stelhet från högersidan då o då. Det måste jag jobba med.
Banan i ridhuset var avgränsad med vitt staket. Bra, tänkte jag, det behöver han träna på. Han brukar inte va så tittig, men all erfarenhet är bra.
När jag kom in i ridhuset tittade han lite på staket o domare, men sedan brydde han sig inte. Så inga problem under programmet. Han genomförde ritten så gott han kunde, jag är jättenöjd. Inga missar förutom att jag fick en sen avsakt i galoppen, men det var mitt fel. Travökningen kunde varit bättre, där behöver han stärkas. Men tänk så duktig han är o gör sitt jobb gång på gång. Vilken fin häst jag har!
Domare Göran Brandström gillade honom o han fick 68,89% o vi kom 3:a!
Tyvärr blev han väldigt skrämd vid ärevarvet, det var så mycket folk som applåderade, hoppas han inte fick dålig minne av det!

Munkedals Ridklubb hade ordnat en jättebra tävling, TACK!
Nu ska jag inte rida fler LC. Skönt.
Man är helst slut efter en tävlingsdag, men skönt trött. Blir nu vila för honom i ett par dagar. Nu ska jag gå ut o gulla med min Discokung.