Nog inte meningen att vi ska ha hästar....

Inte nog med allt tråkigt som hände Disco. Nu kommer inte Cobben att kunna komma längre i sin utbildning och aldrig mer tävlas i Msv. Det är så tråkigt o deppigt att det inte finns ord...

Så här skriver Sandra själv:

Har tränat på med Cobben men haft en känsla att något inte har stämt det senaste halvåret. Vi gjorde  3 bra tävlingar i slutet av sommaren, 3 stycken resultat kring 65% i MSV:C1 varav en placering. 2 placeringar i LA3 med 70%.

Sen i november startade vi msv:c1 igen och han betedde sig märkligt. Han stannade i galoppen och jag fick honom med nöd och näppe "i mål". kunde inte alls förstå varför. nästa dag debuterade vi msv.b2 med 59% vilket var OK med tanke på missar i både byte och sluta. då fungerade han som vanligt.

Vi har sedan jobbat vidare under hösten/vintern och vi får honom inte att jobba rätt i galoppen. Han vill inte sätta under sig som han bör kunna vid det här laget. arbetsgalopp är han OK med men så fort vi försöker samla "dör" han och blir platt i galoppen, speciellt i ett varv. Han galopperar inte över mark utan bli långsam och platt. Provade att låta honom vila ett par veckor, analyserade foder, red mer ute i skog och mark med mera. Tränaren red också men kunde inte få ordning på det. Han protesterade aldrig utan han la helt enkelt av, det gick liksom inte.

Startade en msv c i april med 55 %, återigen bröt han av i galoppen och vill INTE gå fram. Då bestämde jag mig för att kolla honom hos veterinär.

I torsdags åkte vi till en vet. som har hjälp oss förut. Hon är både kiropraktor och veterinär. Hon böjde Cobben och han var helt ren på alla ben. Ryggen kändes bra, muskulaturen var jämn och fin. Logering UA. Jag fick sedan rida och samla honom så mycket jag kunde och då förstod hon vad jag menade. Vi röntgade hans haser och det visade sig att han har spattpålagringar i båda haserna. Han har inte ont av detta men har inte den fysiska förmågan att sätta under sig så som jag kräver. Det kändes som en kalldusch. En våg av dåligt samvete, ånger och sorg fyllde mitt hjärta. Hon sa att Cobben är en sådan vänlig själ att han inte protesterar på samma sätt som andra hästar. Han försöker vara mig till lags men klarar inte att utföra det jag ber om. han skall inte behöva utsättas för det mer!!!! Cobben kan absolut tränas och tävlas på lätt nivå men inte högre upp än att han själv är nöjd med det (cirka LA nivå dressyr). Hon trodde att det började för ett halvår sedan ungefär vilket stämmer med vad jag upplevt. Cobben har ju alltid haft svag framåtbjudning men inte på det här sättet att det liksom inte har gått att få honom att göra det.

Jag frågade om jag ridit honom till detta med det säger hon att jag inte gjort. Får hoppas att det stämmer. Det är med oerhört tungt hjärta jag nu försöker lista ut vad som är bästa alternativet för Cobben. han är bara 12 år och är den absolut mest underbara häst man kan tänka sig. Ett hjärta av guld. Han vill bara gosa med alla, jämt. Helt okomplicerad i all hantering. vacker som en dröm. min fina häst!!!!! Det gör så ont att inse att vi inte har en karriär tillsammans längre.

Hade han varit gammal hade jag låtit honom gå här och slutat sina dagar hos mig. men han är bara 12! Veterinären tyckte att det bästa för Cobben skulle vara att få komma till någon som vill ha en bästa vän och en häst att ha roligt med på lätt nivå i både dressyr och hoppning. Hon menade att det är bättre för honom än att jag har kvar honom som hobbyhäst när jag egentligen vill träna och tävla. Hon menar att han skulle känna att jag var besviken på honom vilket inte skulle gynna varken honom eller mig.

Jag får smälta detta ett tag nu och fundera lite. om jag säljer honom måste det vara till världens bästa hem. Cobben är mitt allt och hans välbefinnande är det viktigaste för mig. jag är någonstans ändå lättad och glad att vi till slut hittade en förklaring till vad jag känt. nu behöver han inte pressas i hårt dressyrarbete mer.