Snö i nacken.

Idag var jag o Sofie ute o red i skogen med Cobben o Nicke. Visste att det snöat sen vi red där sist, men inte att det skulle va SÅ mkt snö... All snö på tunga grenar åkte ner på oss, vi såg ut som snögubbar... Hästarna brydde sig inte. Cobben har lärt sig att gå först nu utan att tveka. I början när jag red tittade han på allt o "smög" fram.
Vi klättrade lite o skrittade ett varv på åkern. Så mkt snö att det gick över knäna på hästarna. Det är jättebra motion att skritta i djup snö.
Skönt att komma ut o få frisk luft.
Ute i hagen sedan blev det bus som vanligt. Disco var glad att få komma ut. Han gillar inte att han får vara kvar inne när de andra går ut i skogen.

Disco bättre!

Blev jätteglad idag då jag kände på Discos ben. Mycket bättre!!! Nästan all värme är borta i benet o svullnaden har gått ner. Hoven kall. Underbart! Skulle ringa vet igår men efter sista snöfallet är vi helt insnöade, så att det var ingen idé. Han har ju i alla fall inte varit halt vad jag har kunnat se. Han kommer att få vila så att jag är helt säker på att han är ok innan jag börjar sätta igång honom.
Disco har överenergi nu o kastar sig ner o gör änglar i snön när man släpper ut honom. Sen blir det hingstlekar o full karriär i hagen!

Janne var här idag o red Cobben en stund. = pulsade i jättedjup snö... Inte så lätt att rida i, men skönt för Cobben att få jobba.

Om det ska bli sådana här vintrar i fortsättningen får jag väl försöka hitta ngn stans med ridhus där jag kan hyra in dem.

Mitt hästliv 16. Diedrika åker till Labrador

Det blev lite dressyrtävlingar för mig o Ingresse tom LA. Oftast hade vi rosett med hem, även om det gick i racerfart... Att utföra rörelser var inga som helst problem o hon var "född" på tygeln. Schöneman hjälpte mig att få henne mer avslappnad o det blev bättre o bättre.
Hon älskade verkligen att hoppa o hade stor kapacitet. För mig var det svårare eftersom hon gjorde jättesprång med rund rygg o jag kan säga att det gick fort mot hindren...
Hans Lindgren hade en del helgkurser i hoppning på Gustavsberg som vi var med på. Då hoppade vi ganska stora hinder o jag flög i backen mer än en gång... Vid den tidpunken förstod jag att jag var för dålig hoppryttare för att matcha min häst, det fick bli dressyr i stället.
Terränghoppning däremot fungerade bra o vi åkte alla från stallet på terrängtävlingar i Sotenäs o på Skaftö. Vi placerade oss varje gång o Nilla brukade vinna.

På sensommaren -86 började det bli svårare att vara med på träningar för jag var gravid o magen växte. Det fick bli skogsridning i stället, men Ingresse var nöjd med det. Sandra föddes dec -86. Hade med vagnen i stallet o det var inga problem.

Diedrika utvecklades väldigt fint o blev en mycket vacker häst. Tina visade henne flera gånger o hon blev alltid klass 1. Inridningen som 3-åring gick jättebra. Hon var så mycket grejad med att hon inte brydde sig om att det satt någon på ryggen. Men det fanns mycket "go" i henne med, så det var ingen lätt häst att utbilda...

Tina ville ha Diedrika stamboksförd o jag ville gärna ha en avkomma efter henne, så vi började leta hingst. Labrador (Jovial-Pompe) stod på Nöthult i Uddevalla o vi var där o tittade. Gillade honom direkt. Snygg häst med bra gång o temperament. Vi bestämde oss. Diedrika skulle få sitt första föl o det skulle bli mitt!

(Klickbara)
Bilderna överst: Tina o Nilla på terrängtävling. Ingresse.
Hingsten Labrador.

Bilderna underst: Tina på visningar med Diedrika.

Mitt hästliv 15. Diedrika föds.

Ingresse blev dräktig på första försöket o jag red henne nästan som vanligt fram till de sista månaderna. Den 31 mars-85 föddes det underbara lilla krypet Diedrika. Så lik mamma! Fux med vita tecken. Ingresse visade sig vara en perfekt mamma.
Målet var att visa dem på sommarpremieringen så att Ingresse skulle bli B-premierad o stamboksförd. Sedan skulle Ingresse fortsätta sin utbildning i hopp o dressyr med målet MSV dressyr.
Att lasta Ingresse var inget problem om man bara hade vett att akta sig. Docka hade ju varit väldigt jobbig med lastningen. Ingresse tyckte det var lite obehagligt så hon kastade sig på transporten! Bara att hänga med! Sen var det lika dant när hon skulle ut, det gick med en himla fart... När man körde stod hon helt lugnt o stilla. Skönt.

Diedrika utvecklades jättefint o var en ursnygg fölunge, vilket de sade på premieringen. Man fick också göra ett ridprov för att stoet skulle premieras. De tyckte att ridprovet gick fantastiskt bra o det var ju kul för mig! Ingresse fick sin B-lapp (inga fina rosetter då inte) o både jag o Tina var överlyckliga. Tina hade kämpat med det lilla busfröt, o det fanns redan då massor av vilja i den lilla kroppen...

På våren hade gården blivit till salu o vi köpte den. Underbart att kunna bo o ha hästarna på samma ställe!

Vi längtade efter en hund o efter en del letande köpte vi en Dalmatinervalp. En tik, helt underbart vacker från kennel Jilloc´s. Hon hette Jilloc´s Lady Lovesong, men kallades för Cindy. Hon var alltid med oss överallt o följde mig när jag red.

På sommaren lånade Malin ett halvblod på foder som hette Pardon. En snygg häst e. Parant. Lite bortskämd o busig, men Malin fick snart "fason" på honom.

Diedrika utvecklades fint o var väldigt självständig. Började rida Ingresse så smått o hon tyckte nog det var skönt att få komma ut o bli riden igen. Började träna lite för Ann-Sofie o senare på vintern kom Jan Schöneman (A-tränare) till Lysekil o hade träningar. Vilken lycka att få rida för honom! Han sa bara några få ord, men fick hästarna att gå mjukt o fint. Minns att jag första lektionen fick träna på att gå som på en stor framdelsvändning i båda varven, för att få henne lugn o mjuk.
Schöneman kom sedan ca 1 gång/mån o det var super. Han hade lösningar på allt o gillade Ingresse med all sin energi...


Bilder: (klickbara)

Översta bilderna: Diedrika nyfödd. Jag rider Ingresse på vintern. Docka drar timmer o Cindy är med. Malin o Pardon.

Mittenbilderna: Ingresse o Diedrika på premiering.

Understa bilderna: Nilla+Diedrika, Diedrika+Docka, Diedrika+Ingresse.