skip to main |
skip to sidebar
Disco har då o då hakat i sina bakknän. När han var 3 oroade jag mig inte, det brukar ju försvinna med åldern o bra träning av bakben o ryggmuskler. Vi klättrar, travar cavaletti, rider på skogsturer, konditionstränar, lite hoppövningar o förstås dressyrarbete, så han har fått en bra grundstyrka. Hovis är noga med att hålla tårna korta på bakhovarna. Men jag kan inte säga att det blivit så mkt bättre. Ofta när man ska lyfta benen får man först flytta på honom så att hakningen släpper, sen går det bra. Ingen av tränarna har märkt något när jag rider o jag märker inget själv. Verkar som om det inte hakar när han är "igång".
Nu är han 6 år o det har fortfarande inte försvunnit. Tvärt om nu när han vilat så länge har det blivit värre. Kan inte märka att han bekymrar sig, men bra är det ju inte. Pratade med vet på klinik, de tyckte nog att han ska opereras. Efter op som görs på stående häst är det lång konvalescens. Man får ju ta ett ben o efter ca 3v kan man ta det andra. Det är få komplikationer, men risken för artros i leden är större.
Vet tycker att jag först ska komma till kliniken så de får undersöka o röntga båda knälederna. Sen får vi se vad de säger. Jag tycker inte det är helt självklart att operera, men måste ju lita till vad veterinärerna tycker.
Läste att många hästar blir bättre av extra B-vitamin. Det ska jag testa.
Nu har det snöat ännu mer o mer snö är att vänta. Jag börjar oroa mig för stalltaket. Ser hemska syner vad som skulle kunna hända då...
Nu är det så mkt snö att det börjar bli lurigt i hagarna. Staketet är så lågt att de snart bara kan kliva över, o dessutom går inte strömmen runt. Går inte att rida på ridbanan längre, för djup snö, blir för jobbigt för dem. När ska detta sluta?????
Åkte på nån form av magsjuka igår. Fick våldsamt ont i magen o feber. Inte sovit mkt i natt, omöjligt att gå till jobbet. Nu mår jag bättre o har fått i mig en rostad macka. Måste ju va "fit for fight" när vi ska till Gbg i morgon!
Det är nu ca 1 år sedan Miranda fick tas bort. Det var en fruktansvärd tid från det hon blev sjuk fram till det hon fick tas bort framför allt för Sandra.
Miranda var en mycket speciell häst, vacker, utstrålning, otroligt intelligent med en väldig integritet. Alltså ingen särskilt lätt häst. Man fick ta henne på hennes vis. Gick inte att tvinga henne till något om hon inte själv ville. Hon var het att rida o Sandra kämpade på många pass för Janne o även Stefan. När Miranda slappnade av var hon fantastisk att rida, alltid villig att jobba. Helt otroligt fin att longera o tömköra. Att transportera henne var en dröm. Rörde aldrig en fena. Likaså att behandla henne då hon var sjuk. Helt fantastisk. För oss som stod henne närmast kommer hon alltid att ta en stor plats i våra hjärtan.
Miranda hade mycket problem med sin ena framhov som hon fick operera ett antal gånger. Men det som skulle knäcka henne var en simpel tagg (slånbär) som så olyckligt satt sig nära leden o orsakade infektion där. Efter många veterinärbesök o antibiotikakurer på klinik blev det bara värre. Sandra hade henne då i Linköping o fick köra i snöstorm till klinik med sin svårt sjuka häst. Miranda som brukade gnägga bara hon hörde Sandra stod nu med feber o smärta med sänkt huvud. Det fanns inget mer att göra. Hennes liv gick inte att rädda.
Det var en fruktansvärd tid för Sandra. Hon var helt otrolig som klarade av allt själv med oss 40 mil bort. Jag beundrar henne verkligen.
Efter flera månader av sorg började Sandra så smått att titta efter ny häst, o slutet av sommaren hade vi lyckan att få köpa Sandras nuvarande häst, Cobben.
Men Mirandas "morrhår" runt mulen som killar mig i ansiktet när hon hälsade kommer jag aldrig att glömma.
Hemkommen från en härlig o avkopplande Stockholmsweekend UTAN hästanknytning. Kan va trevligt att göra nåt sånt ibland också! Vi hade dessutom väldigt trevligt resesällskap. Blev många goa skratt.
Åkte upp med buss på fredag. Vi bodde på Scandic Park Hotell som ligger centralt vid Humlegården. Blev en promenad på eftermiddagen, fest på hotellrummet med lite sällskapsspel hi, hi o sedan ut o åt mat på kvällen. Mysigt o gott!
På lördag var vi lite kulturella o åkte till Vasamuseet. Kung Gustav Adolfs mäktiga skepp Vasa sjönk på sin första resa år 1628 utan för Stockholm. Efter över 300 år på havsbotten bärgades hon, o är idag världens enda bevarade 1600-talsskepp. Det var fantastiskt att se. Det var guidade turer o dessutom en film som visade bla bärgningen. Mycket intressant.
Efter detta gick vi till Nordiska museet som ligger intill. En jättebyggnad, som en stor katedral. En jättesal! Invigdes 1907. Där fanns olika utställningar bla Svenska traditioner, Leksaker, Dockskåp, Svensk bostad, Strindberg, Dukade bord.
Hann med lite fika o god kaka innan vi åkte tillbaka till hotellet.
På kvällen bar det av till Chinateatern o musicalen Hairspray. Den var KANONBRA. Härlig musik o sång. Utspelade sig i Baltimore 1962. Mulliga Tracy (Jessica Heribertsson) har en passion - dans- o vill att svarta o vita ska kunna uppträda tillsammans. Rolf Lassgård spelar hennes mamma. (Underbar). Helena Bergström, Morgan Alling, Gladys del Pilar är andra som är med. Man får många skratt o det är omöjligt att sitta still när musiken svänger!
Söndag bar det hem igen efter en härlig hotellfrukost. Tänk vad en helg går fort!
Bilden underst är Nordiska museet o bilden över den är en modell av skeppet Vasa så som man tror att hon såg ut med all utsmyckning o med de färgerna.
