December

Sandra o Cobben i snö. Discos öron uppe tv

Kommer alltid att minnas 14 dec. Den dagen Disco somnade in men också samma datum för 8 år sedan då vi hämtade hem honom.
Så mycket glädje jag haft med denna häst, jag måste tänka på det.

Mörker

När vi var på Liseberg

Ja, vad ska man säga. Jag saknar Disco så fruktansvärt mycket och tänker på honom hela tiden. 
Ändå är jag säker på att vi gjorde rätt. Han hade ont och det blev bara värre.
Jag har ju haft lång tid på mig att sörja. Har ju gjort det sen han blev halt för 1,5 år sedan. 
Jag går mycket i stallet o pysslar med Cobben o Nicke. Har hänt flera gånger att jag tänker som om Disco fortfarande levde. En dag när jag kom från jobbet skyndade jag mig ut till stallet som jag brukar. När jag kom ut kom jag på att jag ju inte hade någon häst längre... Det går inte riktigt att få in i huvudet. Funderade på vad jag skulle köpa till Disco i julklapp... När jag ser annonser på fina hästsaker så tänker jag på om de skulle passa Disco eller ej. Nej, just det, han finns inte. Det var över 40 år sedan jag firade en jul utan häst....
Jag har som terapi sorterat alla hans grejer. Kastat en hel del, givit bort mycket till Cobben o Nicke. Det är jobbigt att se spår av honom, ex hår på täcken o schabrak.
Trots att det är mörkt o eländigt o jag ser Sandra o Sofie rida i regnet, så hade jag så gärna velat rida med dem. På Disco.

Måste tacka alla för det stödet jag fått! Så många som hört av sig o så många som skrivit på facebook. Tusen tack! Ni ska veta att det värmer.