Min Bosse del 4. Slutet.

Veterinären kom snabbt. En sommarvikareie. Duktig tjej. Hon undersökte Bosse o gissade på armbågsfraktur. Han måste röntgas. Hon ringde till flera djursjukhus, men inte lätt att få ngn som ville ta emot mitt i sommaren. Ingen svarade på Skara. Jag sa att vi åker dit, du får ringa o säga att vi kommer när du får tag på dem. Tyckte vet. var bra ide´. Att lasta Bosse var nästa utmaning. Han hade rejält ont o han tog sina sista krafter för att hoppa upp för lemmen. Tommy hjälpte att stötta. Tommy körde, vilket jag var tacksam för. Vi har 16 mil till Skara, så det skulle bli en kämpig resa för Bosse.
Han stod blickstill hela vägen. Att få ut honom var däremot inte lätt. Hoppa bakåt går inte. han försökte o höll på att ramla.
De tog hand om honom o röntgade. Fick svar armbågsfraktur. Ortopeden sa att de skulle operera nästa dag (lör). Man borrar fast en metallplatta över sprickan. Bra prognos, brukar bli helt återställda. I all bedrövelse kändes detta bra. Bosse fick grimskaft i grimman till en löplina i taket för att han inte skulle lägga sig. jag lämnade honom o lovade att han snart skulle vara hemma i hagen igen.
Ringde nästa dag. Op. hade blivit uppskjuten till nästa dag. Kändes INTE bra. Ringde sön. Op hade gått bra förutom att borret gått av så det satt kvar i benet, men skulle inte ställa till någon skada.
Ringde nästa dag. Bosse hade fått koliksymptom. Frågade om de inte gett honom betfor förebyggande, men de hade de inte. STACKARS djuret hade nu ont i magen också o slangades. Han blev uttorkad o jag förstod att detta var inte bra för tillfrisknandet. Men snart skulle jag få hem honom o sköta eftervården själv. Som jag längtade!
Efter ett par dagar fick han infektion i såret o de fick lägga drän. De satte in mera penicillin. Gick en vecka, blev inte bättre. De testade med massa olika saker. Bosse började tappa sugen. Min fina häst hade alla odds emot sig nu.
Han hade nu stått på Skara 3 veckor. = min semester.
De ringde mig på jobbet. Bosse hade nu hög feber. En sista utväg skulle vara att operera igen o försöka spola leden. Detta skulle jag få betala själv, förs pengarna var nu förbrukade. Chanserna var små att det skulle lyckas. Bad om 2 tim betänketid. Åkte hem från jobbet. Ringde hem Tommy från sitt jobb också. Hur skulle jag göra? Vi beslutade gemensamt att de ändå skulle få göra ett försök med ny op.
Efter några timmar (de längsta i mitt liv) ringde ortopeden o sa att Bosse nu ligger sövd o att infektionen hade spridit sig in i benet. Finns inget att göra. Han ville ha mitt tillstånd att Bosse aldrig skulle få vakna igen. Min Bosse fick aldrig komma hem som jag lovat honom. Den vackra hästen med sammetsmulen finns inte mer.

Jag var så i chock att jag inte kunde arbeta. Gick som i trans, allt bara snurrade i huvudet. Denna ckock övergick sedan i sorg. Kommer alltid att ha Bosse i mitt hjärta. Vi fick en fin tid tillsammans.

Mina vänner o familj stöttade mig otroligt mycket denna tid. Jag ältade allt om o om igen. Jättetacksam för alla tel samtal, sms o mail + alla promenader o fikastunder då ni fått höra allt om o om igen. Tack för att ni finns.