Jag red Broomy så fort jag fick en krona över. Var där ute alla lediga dagar. Mamma skickade med mackor med stekt ägg o saft att dricka, så man skulle klara sig en hel dag. Satt ofta i Broomys spilta o pratade häst med kompisarna.
Ridkläder hade man inte på den tiden. Vi red i jeans, ingen hade ridbyxor. Hjälm hade vi däremot. Sadel fick man be om, om man skulle ha det. Minns en gång då det var väldigt varmt, då lade jag o en kompis ihop våra pengar o bokade en hel timme med Broomy. Vi tyckte hon skulle få en timmas vila, så vi ledde ut henne i skogen o hon fick beta.
Vi hade ofta med oss godis i fickorna o detta visste ju hästarna. De buffade alltid på rätt ficka. Minns en gång då jag hälsade på hästarna på Ponnyklubben, flera år efter jag slutat där, så gnäggade Broomy åt mig. Jag blev så rörd att jag började gråta. Hon mindes mig bland alla andra. (Förmodligen var det godiset hon mindes...)
Tiden på Ponnyklubben var slut o efter hand började jag vara mer o mer i ett annat stall som låg på cykelavstånd.
Minns en tidning som hette PonnyBilderna. Den fanns nog inte så länge, men den lusläste jag varje gång den kom ut. Där skaffade jag alla mina brevvänner.
Bilderna visar överst Bonita o Broomy sommaren -72
Underst en bild från årsbok 2, Ponnyklubben genom rök o eld.
Så roligt att läsa! Alla minnena från den tiden kommer igen. Vilken underbar tid vi hade!
SvaraRaderaJa, det var verkligen en lycklig tid!
SvaraRaderaKul att läsa de du skriver om Ridklubbs tiden.
SvaraRaderaFunderar på att skriva nåt om när jag gick på skaftö och lysekils RF. vet inte riktigt får se.
Vore kul att läsa Sofie!
SvaraRaderaBM här och läser igen :) Bilderna och äggmackan fick mig att gå i barndom direkt. Skön känsla. :)
SvaraRaderaNär jag sitter o bläddrar i gamla böcker kan jag bli sittande länge...
SvaraRaderaBlir ju så nostalgisk bara av att se bilden med sadeln. Sådana gjordar finns väl inte att få tag i nu för tiden ? Och flätat pannband !! Och W märket. Mycket man kommer ihåg från den tiden. Första gången jag red i manege var det en liten manege med en stolpe på mitten och vi var 8 ryttar inne samtidig. Inget 20 gånger 40m. ridhus då inte. Nu gnyr folk om dom är tre på 20 gånger 60. Dom krockar :o))
SvaraRadera......då lade jag o en kompis ihop våra pengar o bokade en hel timme med Broomy. Vi tyckte hon skulle få en timmas vila, så vi ledde ut henne i skogen o hon fick beta.
SvaraRaderaÅh så snällt! De få gånger jag plågat en häst kände jag ungefär så här: stackars dig, får stå ut med mig!
Stolpe i mitten på ridhuset, kanske vore nåt för ridlärarn att luta sig mot...
SvaraRaderaJa, uba, vi ville vara snälla mot henne. Men hästar har ett stort rörelsebehov o gillar att gå, men inte i värmen...
Roligt att läsa om din början till hästlivet.
SvaraRaderaKänner igen mig i mkt. Har oxå böckerna om Ponnyklubben kvar...mm. Men märket på hjälmen är borta:):). Tur det, annars hade nog dottern fått spel.
Räcker med allt annat "gammelt " ja drar upp.
Men, Irene, villken underbbar tid de va...
Ungdomarna förstår inte !!
Du vet, ungdomen av idag...
SvaraRaderaJa, precis den där bilden på sadlarna och hjälmen med Wahlsrömsmärket är bara SÅÅÅ mycket 70-tal! Härligt!!!
SvaraRadera