Det var sportlov o vi gick i 5:an. Vi hade fått en lapp med alla aktiviteter man kunde anmäla sig till under lovet. Där stod ridning. Jag frågade Tina direkt om vi skulle åka ut till Lysekil o testa. Vare sig Tina eller jag hade ridit förut. Båda älskade vi djur, så detta lät verkligen spännande.
Våra föräldrar körde oss till Lysekils Ponnyklubb. Kallades också för Tronebacken. Man fick gå in i en bod, anmäla sig o sätta upp hur lång tid o på vilken häst man skulle rida. En kvart kostade 2,50. De skrev upp oss på Pia o Ricki. Pia var en fuxfärgad korsning mellan trakhenare o fjording, strax över ponnymåttet. Henne skulle jag rida. Ricki hette egentligen Rickado o var ett gotlandsruss. Det var några tjejer som hjälpte oss upp (hästarna hade inga sadlar) o ledde oss runt i en kvart. Hästarna var snälla o lunkade på snällt i sakta mak. Detta var fantastiskt! Vi blev helt sålda. Vad kul! Vilken mjuk päls, vad de luktade gott! Mina vantar blev fulla med hästhår o de fick mamma absolut inte tvätta. VI HADE BLIVIT HÄSTBITNA. Det blev att åka bussen ut varje dag hela sportlovet o rida så länge pengarna räckte. De hade 3 andra hästar också. Det var Broomy, som var ett new forest skimmelsto. Hon hade en avkomma som hette Bonita, också skimmel, vars pappa var connemara. Bonita var inte så gammal, så det var bara ett par enstaka personer som fick rida henne. Sen fanns en svart valack, Jocke, korsning varmblod + welsh.
Så här började mitt hästliv. 1970.
Forts. följer..
Fotona: överst är Broomy båda korten. Mittenkorten visar Bonita o Pia. Längst ner är Jocke o Ricki.
Tänk villken härlig tid. Bra 11 år och endast hästar i huvudet. Inga rynkor, gråa hår,bullar kring magen,stela leder.Inget NÄL.
SvaraRaderaJa, tänk va allting va bekymmersfritt...
SvaraRaderaLite historik på oss tanter kan väl aldrig skada :) Ska följa din berättelse. Känner redan att jag fick en släng av barndom i kroppen. :)
SvaraRaderaBäst att skriva innan man blir senil...
SvaraRaderaSå spännande att få hänga med från början av ditt liv på hästryggen! Vantarna har du väl inte kvar men fantastiskt att du har fotografier på dina första älsklingar.
SvaraRaderaNä, mina vantar är borta, men minnena finns kvar. o fotona. Förresten, de här korten fick man köpa genom beställning på klubben. Gjorde jag förstås direkt...
SvaraRaderaVilken nostalgitripp!
SvaraRaderaVad kul att du har foton kvar!
Och de där gummi bettringarna som alla hade då och som ingen har nu (finns de fortfarande?)
Avmaskning med sond.
Burrows lösning.
Manskapssadlar.
Tråd-sadelgjordar.
Och pannband med flätade färger på.
Inga täcken.
Leriga, muggiga ben från utebanan med massa Helosan på.
Ridbyxor utan stretch med pösiga ben. Graningekängor med ullsockar i.
Ojoj, ljuva 70-tal...
Nu blev jag inspirerad till att göra ngt liknande, får kolla med farsan om han har några foton från en grå forntid. Jag slog dig med ett år Irene, jag började -69, haha!
Ha ha, Herregud, Tack! nu fick jag massor av synbilder för mitt inre när du berättar allt detta. Känner lukten av Helosansalva på leriga karleder oj oj
SvaraRaderaDu har ridit länge. Fina hästar.
SvaraRaderaFör en annan LPK tös så är det nostalig på hög nivå att se dessa bilder!! Jag började dock ett par år senare dvs 81 men då fanns både Brommy och Bonita där. Bonita var dock snövit och min absolut första sköthäst! Så himla kul att snubbla in på din blogg, satt nämligen och letade bilder på hästarna från den tiden. Har du fler bilder?
SvaraRaderaMvh Jasmine Järnepalm / Mimmi jasmine@stenskyltar.se
Hej o tack för att du kikade in!
SvaraRaderaVisst var det en härlig tid!
Finns några fler bilder på 2. Mitt hästliv.
Hälsningar Irene
ps Även på mitt hästliv 3.
SvaraRadera