Ibland är det som förgjort. Allt tänkbart dyker upp som skrämmer hästen. I lagom dos är det bra som social träning, men det får inte bli för mycket.
För ett tag sedan var det dags för besiktning av ledningar med helikopter. SOM TUR ÄR så annonserar de i tidningen så att vi kan ringa o höra när de kommer. En helikopter som flyger strax över trädtopparna låter mycket kan jag säga. Inte alls konstigt att våra hästar sprungit genom staketet 2 ggr vid dessa tillfällen. Läste i Ridsport att en häst hade stressats till döds av en helikopter. Fruktansvärt. I alla fall hade jag tur o var ledig när de kom, så att hästarna kunde vara inne.
En annan dag när jag red ut var det varmt, helt stilla o jag såg fram emot att rida ut i skogen denna underbara dag. Tog ett varv på åkern först. Då kom en skällande hund rusande o Disco höll på att krypa ur skinnet. Efter denna kom en brötande MC. Hu, svettigt. Red upp i skogen. Där brakade familjen rådjur fram. Då hängde jag i knävecken...Vid det laget var Disco så uppspelt att jag tänkte jag skulle hoppa av... Men det är ju sällan det blir så här, han är ju en gentleman att rida ut på annars:)
