Det är nu ca 1 år sedan Miranda fick tas bort. Det var en fruktansvärd tid från det hon blev sjuk fram till det hon fick tas bort framför allt för Sandra.
Miranda var en mycket speciell häst, vacker, utstrålning, otroligt intelligent med en väldig integritet. Alltså ingen särskilt lätt häst. Man fick ta henne på hennes vis. Gick inte att tvinga henne till något om hon inte själv ville. Hon var het att rida o Sandra kämpade på många pass för Janne o även Stefan. När Miranda slappnade av var hon fantastisk att rida, alltid villig att jobba. Helt otroligt fin att longera o tömköra. Att transportera henne var en dröm. Rörde aldrig en fena. Likaså att behandla henne då hon var sjuk. Helt fantastisk. För oss som stod henne närmast kommer hon alltid att ta en stor plats i våra hjärtan.
Miranda hade mycket problem med sin ena framhov som hon fick operera ett antal gånger. Men det som skulle knäcka henne var en simpel tagg (slånbär) som så olyckligt satt sig nära leden o orsakade infektion där. Efter många veterinärbesök o antibiotikakurer på klinik blev det bara värre. Sandra hade henne då i Linköping o fick köra i snöstorm till klinik med sin svårt sjuka häst. Miranda som brukade gnägga bara hon hörde Sandra stod nu med feber o smärta med sänkt huvud. Det fanns inget mer att göra. Hennes liv gick inte att rädda.
Det var en fruktansvärd tid för Sandra. Hon var helt otrolig som klarade av allt själv med oss 40 mil bort. Jag beundrar henne verkligen.
Efter flera månader av sorg började Sandra så smått att titta efter ny häst, o slutet av sommaren hade vi lyckan att få köpa Sandras nuvarande häst, Cobben.
Men Mirandas "morrhår" runt mulen som killar mig i ansiktet när hon hälsade kommer jag aldrig att glömma.
Fint skrivet, tack. Saknar henne varje dag. Att lämna henne på kliniken för sista gången var det värsta jag gjort i mitt liv, men Rundis är på ett bättre ställe nu.
SvaraRaderaDet är sånt man hoppas att man aldrig ska uppleva. Men vi som haft hästar en längre tid vet att det kommer sådana här hemska händelser. Men vi kommer aldrig att glömma vår fux med sned bläs.
SvaraRaderaUsch så fruktansvärt sorgligt. :-( Vet hur ni sörjer och saknar då jag fick göra samma sak för sådär 1½ år sedan.
SvaraRaderaJa, det är lika sorgligt varje gång det händer. Hästarna blir ju som en familjemedlem.
SvaraRaderaSå tråkit när det händer sånt:(
SvaraRaderaFina kort på Sandra och Miranda<3
Sofie
Javisst var det tråkigt!
SvaraRaderaKul med ett kollage.
Alltid lika jobbigt att ta bort sitt älskade djur...
SvaraRaderaJa, det är inte så att det blir lättare för varje gång det händer..
SvaraRaderavåra barndomshästar hade gått sista tio åren med bara varandra och fick gå till hästhimlen tillsammans trots att bara jesse var sjuk... zorro hade sörjt ihjäl sig om han blivit lämnad kvar.
SvaraRaderajag var inte med när de togs bort men de ligger begravda tillsammans nära vår bästa galoppsträcka där och man kan nästan höra deras hovar längs vägen
att ta bort en häst är hemskt
en av de stora avigsidorna med husdjur
Bara man gör avslutet för hästen värdigt, så har ju hästen inte ont av det. Det är ju vi som är kvar o sörjer som får lida. Måste kännas fint att ha Jesse o Zorro "hemma".
SvaraRaderaUnderbara hästar som har gett oss så mycket. Ledsamt när det är något akut som detta som gär att de blir borta.
SvaraRaderaJa, det är lättare att acceptera att en gammal häst tas bort.
SvaraRadera