Janne red Cobben idag för första gången efter skadan. Blev bara en liten stund på stora spår. Mest skritt o trav men även lite galopp. Janne tyckte han kändes fin, men kanske lite vinglig, h sidan inget större besvär trots långa vilan. Nu i stället något stelare i v sida. Men över lag helt ok. KUL! Tänka att han blivit frisk, puhh.
Det Janne hade att anmärka på var att Cobbens förut svarta blanka päls nu var lång o raggig... Tränaren prydligare än hästen.... o att hästskötaren (jag) inte hittade Sandras vita skydd, så det blev svarta...
Nästa utmaning blir nästa vecka då vi ska köra Cobben några km upp till Kicki, som första riktiga åktur efter olyckan (pulsen stiger bara jag skriver detta...)
Trots allt är det ju så att för att kunna ha glädje av hästen måste den kunna gå att köra, speciellt vintertid behöver man komma till ridhus då o då.
förstår att pulsen stiger... men som du säger, det är onekligen bra att kunna transportera sin häst utan problem
SvaraRaderadet kommer att gå bra ska du se även omdet kanske måste få ta lite tid... spec för tvåfotingar
mano
Du har rätt, Cobben tar det med ro o vi är superstressade...
SvaraRaderaKul att se! Precis så som Janne beskrev att det kändes har jag också känt. Ska bli kul att komma hem i morron och sadla upp själv.
SvaraRaderaInte lika kul att köra, vi får hoppas att vi överlever.
Sandra
Vi får hålla alla tummar vi har o linda in Cobben i diverse benskydd...
SvaraRadera