torsdag 5 mars 2009

Min Bosse del 1


Skall berätta lite om min förra häst Bosse. Han hette egentligen Pascal o var ett Svenskt Halvblod f-2000. e. Pablo u. Lullubell. Uppfödare Britt-Marie Lundh.
När Karimba blivit promenadhäst pga sin Ehrlichia beslutade jag mig för att köpa en ny häst. Stefan ringde en dag o meddelade att han sett en snygg, trevlig häst som kanske skulle passa mig. Dock inte så mkt riden för sin ålder.
Stefan var så bussig att han provred honom lite också. Hästen stod i Torslanda. Ringde tjejen som hade honom i träning, Camilla Sterner. Hon var jättetrevlig o väldigt seriös, så allt verkade bra. Jag skulle provrida. Den dan vi kommit överens om var MYCKET varm. Så vi tog motorcykeln. Tänk er synen med mig bakom Tommy med mc-kläder + läderridstövlar...

Kände direkt när jag red att han var hästen för mig. Camilla hade ridit honom utmärkt o han hade fått en mycket fin grundutbildning trots att han inte var riden ett år ens. Bosse var pigg o arbetsvillig trots att det var så varmt. Väldigt känslig, man fick sitta så still man kunde. Underbar, fantastiskt fin galopp. Ordinär utvecklingsbar trav o bra skritt, som ibland blev kort då han spände sig. När man red hade man en härlig känsla, han var i uppförsbacke! O han hade en så len mule, den var som sammet. Dessutom var han en vansinnigt snygg häst. Fin att hantera. Så vacker.
Tommy filmade när jag red.
Väl hemma igen visade jag Janne videon o han gillade honom också o tyckte jag skulle köpa honom. Sagt o gjort. Jag bestämde mig. Hade fått en ny häst som skulle utvecklas med mig o vi skulle bli gamla tillsammans. Detta skulle bli min sista häst. Jag var överlycklig!!
(Nu blir det jobbigt, får skriva mer nästa gång)

6 kommentarer:

  1. Ja Bosse var en mkt fin häst. Det var något specielt för dig .Hördes i rösten och sättet du pratade om honom. Ni var kanske själsfränder.

    SvaraRadera
  2. Saknar honom fortfarande så fruktansvärt. Varför fick jag inte ha honom kvar?

    SvaraRadera
  3. Vilket fint kort! Han var verkligen fin. Kram

    SvaraRadera
  4. Alla som har hästar råkar förr eller senare ut för att nån häst måste tas bort av ena eller andra anledningen. Man vet ju det. Ändå blir man så helt oförberedd o förkrossad när det händer. Går inte att beskriva om man inte varit med om det. Hästen är ju ens vän o arbetskamrat VARJE DAG.

    SvaraRadera
  5. Vad sorgligt det är när man måste ta bort en ung häst... väntar ändå på att få läsa om hans tid här på jorden. Vacker o vis ser han ut att ha varit...

    SvaraRadera