söndag 31 januari 2010
Mitt hästliv 15. Diedrika föds.
Ingresse blev dräktig på första försöket o jag red henne nästan som vanligt fram till de sista månaderna. Den 31 mars-85 föddes det underbara lilla krypet Diedrika. Så lik mamma! Fux med vita tecken. Ingresse visade sig vara en perfekt mamma.
Målet var att visa dem på sommarpremieringen så att Ingresse skulle bli B-premierad o stamboksförd. Sedan skulle Ingresse fortsätta sin utbildning i hopp o dressyr med målet MSV dressyr.
Att lasta Ingresse var inget problem om man bara hade vett att akta sig. Docka hade ju varit väldigt jobbig med lastningen. Ingresse tyckte det var lite obehagligt så hon kastade sig på transporten! Bara att hänga med! Sen var det lika dant när hon skulle ut, det gick med en himla fart... När man körde stod hon helt lugnt o stilla. Skönt.
Diedrika utvecklades jättefint o var en ursnygg fölunge, vilket de sade på premieringen. Man fick också göra ett ridprov för att stoet skulle premieras. De tyckte att ridprovet gick fantastiskt bra o det var ju kul för mig! Ingresse fick sin B-lapp (inga fina rosetter då inte) o både jag o Tina var överlyckliga. Tina hade kämpat med det lilla busfröt, o det fanns redan då massor av vilja i den lilla kroppen...
På våren hade gården blivit till salu o vi köpte den. Underbart att kunna bo o ha hästarna på samma ställe!
Vi längtade efter en hund o efter en del letande köpte vi en Dalmatinervalp. En tik, helt underbart vacker från kennel Jilloc´s. Hon hette Jilloc´s Lady Lovesong, men kallades för Cindy. Hon var alltid med oss överallt o följde mig när jag red.
På sommaren lånade Malin ett halvblod på foder som hette Pardon. En snygg häst e. Parant. Lite bortskämd o busig, men Malin fick snart "fason" på honom.
Diedrika utvecklades fint o var väldigt självständig. Började rida Ingresse så smått o hon tyckte nog det var skönt att få komma ut o bli riden igen. Började träna lite för Ann-Sofie o senare på vintern kom Jan Schöneman (A-tränare) till Lysekil o hade träningar. Vilken lycka att få rida för honom! Han sa bara några få ord, men fick hästarna att gå mjukt o fint. Minns att jag första lektionen fick träna på att gå som på en stor framdelsvändning i båda varven, för att få henne lugn o mjuk.
Schöneman kom sedan ca 1 gång/mån o det var super. Han hade lösningar på allt o gillade Ingresse med all sin energi...
Bilder: (klickbara)
Översta bilderna: Diedrika nyfödd. Jag rider Ingresse på vintern. Docka drar timmer o Cindy är med. Malin o Pardon.
Mittenbilderna: Ingresse o Diedrika på premiering.
Understa bilderna: Nilla+Diedrika, Diedrika+Docka, Diedrika+Ingresse.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Vilka fina fuxtjejer:-)
SvaraRaderaRed också lite för Schöneman för typ 20 år sedan, (bla på en häst som hette Kristall som även Janne red, alltså "din" janne :-) Han var bra att rida för men lite annorlunda just det att han faktiskt var ganska sparsam i sina kommentarer. Kanske inte passar alla, men jag tyckte det kunde vara rätt skönt att få lite tid att känna och försöka själv, att man inte hela tiden blev fullpepprad med instruktioner.
Du får det att låta som om det var lite trevligt bus den där dagen på premieringen! Vad jag kommer ihåg stegrade hon sig och landade på rygg. Jag trodde att jag aldrig skulle få en vuxen häst. Men det gick ju bra, men visst var det krut i den hästen!
SvaraRaderaDet är ju så att tränarens "temperament" passar bra på olika hästar. Min heta Ingresse var inte så lätt (kände inte Janne L på den tiden)så det var verkligen skönt med en tränare som visste hur han skulle få det att fungera! Han hade ju så mkt rutin.
SvaraRadera"Anonym"
SvaraRaderaHi, hi, jo nog fick du kämpa alltid...Den lilla damen ville bestämma...
Vilket härligt hästliv du har bakom dig (och framför dig), så spännande att läsa. ..och vilka snygga fuxar med bläs sen.. :-D Hur går det med Disco? Har vet. varit ute?
SvaraRaderaDet blev många fuxar ett tag...
SvaraRaderaDisco är lite mindre svullen i benet o mindre varm i hoven. Ska prata med en distr. vet i morgon om han tycker det är vettigt att komma ut i all snö o is eller om vi skall avvakta. Han är ju inte halt som det ser ut iaf.
så fina hästar!!!
SvaraRaderaär man inte väääldigt orolig hela tiden när man har ett dräktigt sto?
för henne o för födseln o för fölet o för... ja allt...
mina nerver skulle inte klara av att vara uppfödare av nåt... ev katter kanske...
min syster o henens dotter har iaf ett dräktigt fjordingsto nu hemma på åland vad jag förstod... blir spännande att följa på håll
nervöst ändå
I början var jag inte så orolig, men för varje föl blev det värre... Men Ingresse var en perfekt mamma o allting gick som på räls!
SvaraRadera