Mitt hästliv 16. Diedrika åker till Labrador

Det blev lite dressyrtävlingar för mig o Ingresse tom LA. Oftast hade vi rosett med hem, även om det gick i racerfart... Att utföra rörelser var inga som helst problem o hon var "född" på tygeln. Schöneman hjälpte mig att få henne mer avslappnad o det blev bättre o bättre.
Hon älskade verkligen att hoppa o hade stor kapacitet. För mig var det svårare eftersom hon gjorde jättesprång med rund rygg o jag kan säga att det gick fort mot hindren...
Hans Lindgren hade en del helgkurser i hoppning på Gustavsberg som vi var med på. Då hoppade vi ganska stora hinder o jag flög i backen mer än en gång... Vid den tidpunken förstod jag att jag var för dålig hoppryttare för att matcha min häst, det fick bli dressyr i stället.
Terränghoppning däremot fungerade bra o vi åkte alla från stallet på terrängtävlingar i Sotenäs o på Skaftö. Vi placerade oss varje gång o Nilla brukade vinna.

På sensommaren -86 började det bli svårare att vara med på träningar för jag var gravid o magen växte. Det fick bli skogsridning i stället, men Ingresse var nöjd med det. Sandra föddes dec -86. Hade med vagnen i stallet o det var inga problem.

Diedrika utvecklades väldigt fint o blev en mycket vacker häst. Tina visade henne flera gånger o hon blev alltid klass 1. Inridningen som 3-åring gick jättebra. Hon var så mycket grejad med att hon inte brydde sig om att det satt någon på ryggen. Men det fanns mycket "go" i henne med, så det var ingen lätt häst att utbilda...

Tina ville ha Diedrika stamboksförd o jag ville gärna ha en avkomma efter henne, så vi började leta hingst. Labrador (Jovial-Pompe) stod på Nöthult i Uddevalla o vi var där o tittade. Gillade honom direkt. Snygg häst med bra gång o temperament. Vi bestämde oss. Diedrika skulle få sitt första föl o det skulle bli mitt!

(Klickbara)
Bilderna överst: Tina o Nilla på terrängtävling. Ingresse.
Hingsten Labrador.

Bilderna underst: Tina på visningar med Diedrika.