söndag 9 maj 2010

Stefanträning!


Har ridit för Stefan Jansson o är totalt slut... JAG fick verkligen jobba! Det var ett väldigt bra pass. Fick massor med mig att träna på.

Började med övergångar skritt-trav. Skritten var engagerad, rörlig o fin. Aktiv trav på volten. När han jobbar på bra i den traven ska jag börja stämma av lite så att han får lite mer schwung utan att tappa engagemang, i så fall måste jag rida på fram igen. MÅSTE passa honom i traven, speciellt v varv att han inte går bakom lod. Jag får ta fram handen o resa upp huvudet på honom. I h varv är han bättre i nacken, men blir ibland för låg. Lägger ibland också huvudet på sned. Då ska jag resa upp innerhanden så att öronen kommer i samma nivå.
Öppnor längs långsidan: Jag måste stötta upp mer på ytter tygel. Ej tvära mer än att han kan behålla flytet. Måste sitta rätt över hästen. Blev mkt bättre när jag tvärade mindre.

Galopp. Fattningarna är väldigt bra. Likaså när han går fram i galoppen. Fin energi. När jag tar tillbaka måste han vara "trummig" o jobba på annars ska jag rida fram igen. Fick träna på avbrott till skritt (stötestenen). JAG måste RIDA. Kan inte låta hästen göra som han behagar... Måste ställa större krav på Disco att han lyssnar o jag MÅSTE understödja honom med fast sits.
Stefan testade en annan variant som var en bra övning för mig. Från galopp minska o sen avbrott till trav. Upp med manken, jobba i traven från första steget. Minska traven o skritt MED MANKEN UPPE. Han får INTE dyka ner (jag låter honom göra det). Bakbenen måste va med. (Vid det här laget var jag svimfärdig).

Nu trodde jag vi var klara men då säger Stefan att vi ska testa några travökningar. Ännu en grej som inte funkar o det nosar Stefan snabbt rätt på. Går inte att gömma något inte... Nåja, det är väl därför jag rider o betalar massa pengar(?)
Fick börja längs långsidan i lättridning. Gick hyfsat. Då testar vi att sitta ner. Oj oj. Stackars Disco, jag studsar o hoppar som en trasdocka, tappar stigbyglar... Hade blivit 0 poäng på tävling, men publiken fick lite kul att se på i alla fall hi, hi. För varje långsida som gick förflyttade sig min inälvor högre o högre upp. Om inte Stefan hade sagt att jag skulle rida lätt hade jag väl fått stanna o kräkas... Kontentan av dessa ökningar: om hästen ska kunna öka måste jag sitta med i rörelsen, gunga med framåt, inte störa. Enkelt va?

Nu fick jag lägga ner Disco o trava av honom. Konstigt nog var inte Disco så allra värst trött. Han undrade nog varför jag raglade bredvid honom med benen som gelé när jag ledde honom efteråt....

Är jättenöjd för all hjälp, hoppas Stefan kommer snart igen, han är verkligen super! Nu får stackars Janne kämpa med oss ett tag igen:)

10 kommentarer:

  1. Haha satte nästan kaffet i halsen av skratt!
    Skönt att du fick bekänna färg. Låter verkligen som att Stefan var på hugget och hittade alla små stötestenar.
    Funderade på om jag och Cobben skulle våga oss med för Stefan nästa gång han kommer, men får nog överväga detta ytterligare en gång...

    SvaraRadera
  2. Sandra: Kul att man kan roa folk, men jag skrattade INTE i travökningarna kan jag säga...
    Tycker absolut du ska va med nästa gång, han frågade efter dig, men du får nog träna upp flåset först...

    SvaraRadera
  3. Började faktiskt också att skratta åt din beskrivning,haha;)Men jag förstår precis hur du hade det,för så tycker jag att det e nästan varje gång jag sitter ned i traven(förmodligen därför jag gärna vill fortsätta att hoppa)!!Bara att kämpa vidare då när kroppen har återhämtat sej;)!

    SvaraRadera
  4. Magic: Typ näradödenupplevelse...

    SvaraRadera
  5. Jag kan bara instämma i föregående kommentarer, jag skrattade gott åt dina målande beskrivningar. Däremot skrattar jag ytterst sällan när jag ska sitta ner i trav, jag fattar inte varför det måste vara så svårt! Dressyrprogram i lätt sits vore inte det något? :-)

    SvaraRadera
  6. Anna: Varför gör man inte som tex Minna Telde? Bara sitter i ökad trav o ler??? Lättridning i GP vore nåt ha, ha.

    SvaraRadera
  7. Fick mig också ett gott skratt men mäst för att man känner igen sig själv, typiskt att man alltid ska tappa stigbygeln i travökningarna. Mycket bra kämpat i alla fall!!:D

    SvaraRadera
  8. Inger: Tack:) Det var inte bara den ena stigbygeln, det var båda, suck:(

    SvaraRadera
  9. Vilket underbart blogginlägg. Måste erkänna att det är skönt när ryttare på högre nivån än man själv också känner sig trasa när det hoppar av hästen efter ett redigt pass med tränare.
    Jag håller med flera föregående talare - lättridning är bra mycket enklare :)
    Min hästs enorma steg för det jättesvårt att sitta ner ... spec i ökningar (läs omöjligt).
    Ha en fortsatt trevlig dag!

    SvaraRadera
  10. Pews: Tack! Stefan sa till mig att det är "bara" att slappna av o gunga med... Stackars Disco han fick väl ryggskott...

    SvaraRadera