onsdag 1 juli 2009

Mitt hästliv 10. En hemsk upplevelse.





Varje år i slutet av maj red vi på gökotta till Harstrand. Vi tog med oss fika o red iväg vid 5-tiden på morgonen till ett underbart vackert ställe längst upp i Brofjorden. Där fanns hagar som vi fick släppa hästarna i mens vi fikade.
Man satt där o njöt o såg solen gå upp över vattnet. Faktiskt hände det att vi hörde göken.

Detta året hade Ann-Sofie sina unghingstar i en hage längre upp, men hon hade lovat oss att det var ok ändå. Vi hade också fått låna hennes Yellow att rida med på, så vi blev ganska många ekipage. Man hade ridit ganska länge för att komma dit, så hästarna blev överlyckliga när vi tog av sadlarna o släppte dem. Vi fikade o hade det helt underbart.
Rätt som det var hörde vi hästar skrika. Hingstarna hade gått igenom staketet o tagit sig in till våra hästar! Vilken skräck! Det var ett himla liv. Vi kastade oss iväg, långt att springa. Tyvärr kom vi för sent. Yellow hade blivit jagad o hoppat ner för en avsats, fastnat med bakbenet i en trädklyka. Han satt fast. Benet pekade åt helt fel håll. Det var brutet. Vi fick springa efter hjälp, mobiler fanns ju inte på den tiden. Fick tag på veterinär o en jägare som fick göra pinan kort för Yelle. Det var så fruktansvärt, går inte att beskriva i ord. Minns detta med fasa. Som ni förstår har vi aldrig ridit på gökotta efter den hemska händelsen.

En trevligare episod. Jag blev tillfrågad om jag ville ha en dressyruppvisning med Docka då Sotenäs Fältrittklubb skulle inviga sin anläggning. Det ville jag. Frågade om jag fick ta med Putte som sällskap o då sa de att han kunde visa lite hoppning på B-ponnynivå också. Malin o Kicki tävlade ju o var duktiga med honom. Jättekul. Tränade in ett dressyrprogram på LA+ nivå.
Det hela gick jättebra. Docka skötte sig fint o fick hoppa några språng hon med. Malin red Putte o han hoppade villigt. Kul minne

Tina köpte en egen häst, Manzanilla i sept -77. Hon var ett halvblod med mkt fullblod i. 2 år gammal e. Jonny Cash xx u. Asa (imp polen). Se bild.

Bilder. Överst: Gökotta på Harstrand. Under det är Docka i vinterskrud. Hon hade en ruskig vinterpäls, så hon fick klippas. Till h är Manzanilla (Nilla)
De 4 bilderna under är från uppvisningen i Sotenäs.
Nederst är årsbok 13 o 14.

7 kommentarer:

  1. Fyfarao vilken hemsk upplevelse. Hingstar är inget att leka med som många dessvärre tror...

    Roligare minnen när du red uppvisning..:))

    Fint att läsa om...:))

    SvaraRadera
  2. Vissa saker sätter spår o man glömmer det aldrig.

    SvaraRadera
  3. Fy vad läskigt med det brutna benet :-(

    SvaraRadera
  4. Ja, det var verkligen fruktansvärt.

    SvaraRadera
  5. huuuu, jag ryser av bara tanken!!!

    Docka blir jag imponerad av... nordisar är verkligen trevliga på många sätt.

    SvaraRadera
  6. Docka var en fantastisk häst. En sån häst finns inte att få tag i...

    SvaraRadera
  7. Gud vilket jobbigt minne när nåt sånt händer. Fina bilder!

    SvaraRadera