Mitt hästliv 9. Första tävlingen.

Vi tränade så gott vi kunde med våra hästar. Försökte lägga upp schema på hur vi skulle rida. Mest blev det ju i skogen o på vägarna för vi hade ju ingen ridbana. Men vi travade mkt backar, klättrade, galopperade o hästarna hade i alla fall bra kondition. Blev lite serpentiner runt träden i skogen o skänkelvikning över vägen o tillbaka...
Nu hade jag fått köpt en sadel. Köpte den för 1000 kr inne i Uddevalla på Zoo. Var såååå stolt.

På sportlovet -76 hade vi bestämt att vi skulle ordna en liten dressyrtävling. Den skulle vara ute i Björkemyr, (på en åker) så det var några km att rida. Kallt! Ville ju va fina, så vi hade bara tunna ridbyxor o gummiridstövlar. Ingen känsel i de tårna! Jag var jättenervös o tog det hela på stort allvar. Första tävlingen i mitt liv. Det skulle vara LC dressyr + en klass för shettisarna som var lite enklare.
Marken var frusen o det var halt o hårt. Docka var alltid med på noterna o gjorde så gott hon kunde. Jag var nöjd med vår insats. De andra gick också ganska bra.
Höll på att ramla i backen när jag fick resultatet att vi vunnit! Så glad jag blev. Priset var en plastrongnål. Så stolt!
På bilden överst till h ser ni prisutdeln. Jag o Docka, Karin o Spitten, Birthe o Camilla samt Tina o Bonny.
I shettisklassen var det liv i luckan o Malin ramlade av o fick hjärnskakning, stackarn.
Efter tävlingen samlades vi o drack choklad o mackor. MYSIGT!

Eftersom det gått bra på första tävlingen ville jag gärna försöka igen. Vi hade en klubbtävling i vårt stall. Den vann vi den med. Se prisutdelningen nere till v. Det var från h till v jag o Docka, Tina o Bonny, Lotta på Angela o Birthe på Diana. (Oj då, ärevarv utan hjälm o sadel)
När Ekebacken i Lysekil skulle ordna en mindre dressyrtävling anmälde jag mig till LC o LB. Vi vann LC o jag trodde inte mina ögon. Så stolt! Min första rosett. I LB var vi inte så många starter så det var bara 2 plac. Då kom vi 2:a efter Lena-Pia på Batick.

Det var så kul att tävla o man träffade massa trevliga människor. Docka var fantastisk o gjorde alltid så gott hon kunde. Problemet var bara att få henne till tävlingarna. Hon ville INTE åka transport. Man fick vara ett helt lag med starka karlar som fick "lyfta" i henne. Beräknade ca 1 tim i lasttid. DET var jobbigt. Stackars Docka hade haft tråkig erfarenhet av att åka från tidigare i sitt liv.

Böckerna är årsbok 11 och 12