söndag 14 mars 2010

Spänning = Cobben i transport!






Fattar inte vad det är man håller på med egentligen. Man utsätter sig hela tiden för saker som "normala" folk slipper. O man betalar dyrt för det också!

Idag hade vi bestämt oss för att åka till ridhus med Cobben. Var nu länge sedan, han har ju bara åkt på riktigt 2 ggr sedan olyckan. Vi fick lasta uppe på vägen pga all is, men han knallade rakt på utan att tveka. Skönt.
Han stod still till en början, sedan började han banka med hoven. Min puls steg o jag såg framför mig hur han skulle hoppa över bommen igen. Vi fick stanna så Sandra kunde stå hos honom. Då gick det bra o vi kom lyckligt fram.

Han var väldigt spänd i början när Sandra red. Hoppade för minsta lilla o var allmänt på tårna med huvudet i vädret. Lugnade sig dock successivt o började slappna av. Märktes förstås på honom också att det var länge sedan han kände fast underlag.
Blev mkt övergångar skritt - trav o lite jobb på volterna i lättridning.
Han hade lite jobbigt med sin stora galopp, ville dra iväg + skjuta ut bogen, men det blev ganska bra efter ett tag.
Välbehövligt att få jobba igenom honom!

På hemvägen var han mkt lugnare. Blev bara några sparkar när vi var nästan hemma som tur var. Blir att fortsätta träna honom på korta körsträckor (+våra nerver...)

8 kommentarer:

  1. Jag förstår verkligen att ni är nervösa när ni ska ut o åka me Cobben. Bra att ni vågar. T o m jag blir nervös här hemma när ja hör att ni ska iväg me Cobben.Ser fin ut på bilderna.

    SvaraRadera
  2. Skönt att ingen bankar med hovarna när vi ska iväg till Helsingborg...

    SvaraRadera
  3. huhuh jag skulle va toknervös men, som sagt, bra att ni vågar... det är ju enda sättet

    SvaraRadera
  4. Vi är tvungna. Man måste ju kunna komma iväg med sin häst, tex om han behöver till klinik. Så det är "bara" att kämpa på... Vi vet ju att risken finns att han hoppar över bommen igen.

    SvaraRadera
  5. Jag är alltid nervös när det ska transporteras häst, ändå har jag aldrig varit med om nån olycka eller nåt...
    Förstår att ni som har en färsk händelse i bakhuvudet gnager på naglarna !!

    SvaraRadera
  6. Ja, tyvärr är det svårt att låta bli. Förr var man lyckligt ovetande att det kunde hända något...

    SvaraRadera
  7. Urk, inte roligt att sitta på helspänn och lyssna på varje ljud från transporten :-/ .. En fråga: hur lyckades han hoppa över frambommen? Var uppbindningen för lång? Vad händer om han binds upp kortare och inte tar sig upp så långt att han inte når över bommen?

    SvaraRadera
  8. Fattar inte heller hur han lyckades! Men när han sparkar med frambenet lyfter han det jättehögt. Han har inte speciellt långt grimskaft. Kanske är transporten för rymlig så han får för mkt plats?

    SvaraRadera