Mitt hästliv 18. Stafette föds. Vi säger farväl till Docka.

På hösten avskiljdes Lavona från Diedrika. Gick utan problem. Brukar låta fölen stå ensamma över natten i början, i en box intill mamma, sedan får de gå ihop under dagen. Efter ett tag får fölet bara gå in o dricka på morgonen, när de släpps ut får de gå i hagar så de inte ser varann. På så sätt blir det aldrig dramatik vid avskiljningen, o både sto o föl mår bra.
Lavona växer o växer, men trots sin storlek är hon hela tiden ganska fin. Jag börjar träna henne att bli ledd i träns. Vi promenerar i skogen. Inga problem, härlig häst!

Docka började få problem med benen. En hälta bak som återkommer hela tiden. Hon är nu 23 år o jag märker med fasa hur hon "tacklar av". Förstår att det går åt fel håll. Hon får svårare o svårare att resa sig o ligger inte varje natt. Jag börjar sörja. Förstår att det inte går att ha kvar henne så mycket längre. Min underbara häst som följt mig genom hela min uppväxt i 18 år. Jag är så ledsen. Kommer aldrig att få en häst igen med det psyket. Hon skulle gå genom eld om jag bad henne.
Fram på sommaren tog jag beslutet att ta bort henne. Vill inte se min ögonsten ha ont. Nödslakten kom hem till oss. Docka fick äta havre ur en bunke. Hon förstod aldrig vad som skulle hända o fick avsluta sitt liv på ett värdigt sätt. En epok i mitt liv var slut.

Den 3/6-90 föds lilla Stafette. Ett stoföl igen! Fux (igen) o vita tecken. Lite mindre modell, helt korrekt i sina ben, feminin, otroligt söt med så vackert huvud! Jag var överlycklig. Ingresse var stolt mamma. Efter allt tråkigt med Docka var det underbart med ett nytt litet liv!

Eftersom allt gått så bra med Ingresse o fölet bestämde jag mig för att betäcka henne igen. Så det blev att börja leta passande hingst!

Bilder:
Överst: Lavona 1 år. (Angela håller)

Mitten: Stafette nyfödd tv. Fotot till h är hon 1 v.

Underst: Lilla Stafette 1 dag.