Inte nog med allt tråkigt som hände Disco. Nu kommer inte Cobben att kunna komma längre i sin utbildning och aldrig mer tävlas i Msv. Det är så tråkigt o deppigt att det inte finns ord...
Så här skriver Sandra själv:
Har tränat på med Cobben men haft en känsla att något inte har
stämt det senaste halvåret. Vi gjorde 3 bra tävlingar i
slutet av sommaren, 3 stycken resultat kring 65% i MSV:C1 varav en
placering. 2 placeringar i LA3 med 70%.
Sen
i november startade vi msv:c1 igen och han betedde sig märkligt. Han
stannade i galoppen och jag fick honom med nöd och näppe "i mål". kunde
inte alls förstå varför. nästa dag debuterade vi msv.b2 med 59% vilket
var OK med tanke på missar i både byte och sluta. då fungerade han som
vanligt.
Vi har sedan jobbat vidare under
hösten/vintern och vi får honom inte att jobba rätt i galoppen. Han vill
inte sätta under sig som han bör kunna vid det här laget. arbetsgalopp
är han OK med men så fort vi försöker samla "dör" han och blir platt i
galoppen, speciellt i ett varv. Han galopperar inte över mark utan bli
långsam och platt. Provade att låta honom vila ett par veckor,
analyserade foder, red mer ute i skog och mark med mera. Tränaren red
också men kunde inte få ordning på det. Han protesterade aldrig utan han
la helt enkelt av, det gick liksom inte.
Startade
en msv c i april med 55 %, återigen bröt han av i galoppen och vill
INTE gå fram. Då bestämde jag mig för att kolla honom hos veterinär.
I
torsdags åkte vi till en vet. som har hjälp oss förut.
Hon är både kiropraktor och veterinär. Hon böjde Cobben och han var helt
ren på alla ben. Ryggen kändes bra, muskulaturen var jämn och fin.
Logering UA. Jag fick sedan rida och samla honom så mycket jag kunde
och då förstod hon vad jag menade. Vi röntgade hans haser och det visade
sig att han har spattpålagringar i båda haserna. Han har inte ont av
detta men har inte den fysiska förmågan att sätta under sig så som jag
kräver. Det kändes som en kalldusch. En våg av dåligt samvete, ånger och
sorg fyllde mitt hjärta. Hon sa att Cobben är en sådan vänlig själ att
han inte protesterar på samma sätt som andra hästar. Han försöker vara
mig till lags men klarar inte att utföra det jag ber om. han skall inte
behöva utsättas för det mer!!!! Cobben kan absolut tränas och tävlas på
lätt nivå men inte högre upp än att han själv är nöjd med det (cirka LA
nivå dressyr). Hon trodde att det började för ett halvår sedan
ungefär vilket stämmer med vad jag upplevt. Cobben har ju alltid haft
svag framåtbjudning men inte på det här sättet att det liksom inte
har gått att få honom att göra det.
Jag
frågade om jag ridit honom till detta med det säger hon att jag inte
gjort. Får hoppas att det stämmer. Det är med oerhört tungt hjärta jag
nu försöker lista ut vad som är bästa alternativet för Cobben. han är
bara 12 år och är den absolut mest underbara häst man kan tänka sig. Ett
hjärta av guld. Han vill bara gosa med alla, jämt. Helt okomplicerad i
all hantering. vacker som en dröm. min fina häst!!!!! Det gör så ont att
inse att vi inte har en karriär tillsammans längre.
Hade
han varit gammal hade jag låtit honom gå här och slutat sina dagar hos
mig. men han är bara 12! Veterinären tyckte att det bästa för Cobben
skulle vara att få komma till någon som vill ha en bästa vän och en häst
att ha roligt med på lätt nivå i både dressyr och hoppning. Hon menade
att det är bättre för honom än att jag har kvar honom som hobbyhäst när
jag egentligen vill träna och tävla. Hon menar att han skulle känna att
jag var besviken på honom vilket inte skulle gynna varken honom eller
mig.
