torsdag 14 februari 2013

Vill jag detta?

Foto: Birgitta Brorsson

Dessa svenska vintrar tar knäcken på mig. De tar aldrig slut o börjar allt tidigare för varje år.... Man blir expert på väderleksprognoser (som inte stämmer)
Idag red jag i skogen o Disco halkade hela tiden trots broddar. Marken är knagglig o frusen, glaserad med is o på toppen några cm snö. Detta gör att man inte kan rida ens på åkern utan risk att gå omkull. 
Måste erkänna att jag denna vintern funderat på vad jag egentligen håller på med. Uppe kvart i 5 o sent i säng, lång väg till heltids arbete, jobb i stallet varje dag, kostar massor av pengar, vad får man ut? Naturligtvis jättemycket, men jag kan nog inte ha det så här en vinter till. Får fundera o kanske testa en plats i något annat stall till nästa år. 

4 kommentarer:

  1. Hösten var ju evighetslång och bara regnade i månader, sen frös marken till o nu har den varit frusen i månader. Man känner som det aldrig kommer vår igen...Precis dina tankar har jag också haft. Och ibland är det vansinne det man gör. Jag brukar lura på vad jag skall göra istället, det är det som är klurigt. Så medans man funderar på det har man ett pass "jordgubbsylt" och vips är man fast ien...:) /Kicki

    SvaraRadera
    Svar
    1. Du har helt rätt! Efter ett bra ridpass är man fast igen...

      Radera
  2. Bit ihop, det är snart vår! :) men jag förstår precis, ibland undrar man vad man håller på med, men vad skulle man göra med all ledig tid man fick över om man inte hade dessa underbara varelser? Har själv haft en tung period när allt känts som en bergodalbana med sjuka hästar. Har haft veterinär ute 4 ggr + ett besök på klinik med vackra flickan på bilden :) Castello med kolik i lördags som igår fick feber och inte vill äta. Men är så lycklig för att både lillplutten o Stafette är på bättringsvägen så nu står jag ut ett tag till! :) och det är snart vår! :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Du har helt rätt! Jag har ju en frisk häst, man ska inte klaga... Hoppas bara att våren kommer lite tidigare än de sista åren. Låter underbart att höra att era hästar är på bättringsvägen! Alltid lika oroligt när det är något som inte är som det ska.

      Radera