3. Mitt hästliv. Slutet på Ponnyklubbstiden.

Jag red Broomy så fort jag fick en krona över. Var där ute alla lediga dagar. Mamma skickade med mackor med stekt ägg o saft att dricka, så man skulle klara sig en hel dag. Satt ofta i Broomys spilta o pratade häst med kompisarna.
Ridkläder hade man inte på den tiden. Vi red i jeans, ingen hade ridbyxor. Hjälm hade vi däremot. Sadel fick man be om, om man skulle ha det. Minns en gång då det var väldigt varmt, då lade jag o en kompis ihop våra pengar o bokade en hel timme med Broomy. Vi tyckte hon skulle få en timmas vila, så vi ledde ut henne i skogen o hon fick beta.
Vi hade ofta med oss godis i fickorna o detta visste ju hästarna. De buffade alltid på rätt ficka. Minns en gång då jag hälsade på hästarna på Ponnyklubben, flera år efter jag slutat där, så gnäggade Broomy åt mig. Jag blev så rörd att jag började gråta. Hon mindes mig bland alla andra. (Förmodligen var det godiset hon mindes...)
Tiden på Ponnyklubben var slut o efter hand började jag vara mer o mer i ett annat stall som låg på cykelavstånd.

Minns en tidning som hette PonnyBilderna. Den fanns nog inte så länge, men den lusläste jag varje gång den kom ut. Där skaffade jag alla mina brevvänner.

Bilderna visar överst Bonita o Broomy sommaren -72
Underst en bild från årsbok 2, Ponnyklubben genom rök o eld.

2. Mitt hästliv. Rider på Ponnyklubben

Det var en underbar känsla att säga att man "rider på Ponnyklubben". Det kändes som om man ingått en pakt. Släpade med kompisar dit, en del ville forstätta, andra kom aldrig mer. Men jag o Tina var fast. Vi fick många nya vänner o vi lärde känna hästarna. Man hade alltid en "älsklingshäst". Min var från början Pia, sen Jocke o sist Broomy. Hade på den tiden väldigt många brevvänner o dessa visste ALLT om min älsklingshäst. Läste allt som gick att läsa om hästar o försökte lära mig hela tiden. Länsade biblioteket på hästböcker. Köpte en del själv. Älskade bla Britta o Silverböckerna, Annicaböckerna mfl. SJÄLVKLART var man medlem i Wahlströms Ponnyklubb o fick ett W att sätta fram på ridhjälmen. Hästarnas namn stod ÖVERALLT inkl på mig själv.

Ridningen fick man lära av kompisar. Det fanns många fina stigar att rida på o man visste exakt hur lång tid varje stig tog. Ville man rida i paddocken gick det också bra. I varje hörn stod en stor stubbe som man skulle rida utanför, så att man höll sig på spåret. Eftersom vi alltid red barbacka övade man upp balansen. Men hästarna var väldigt snälla. Minns bara en gång då jag blev rädd. Broomy ställde sig i en jordhög o började gräva med ett framben. Då jag skänklade o smackade sparkade hon... De andra fick rida efter hjälp, o en kille kom o hämtade oss. Broomy följde snällt med... Broomy sades ha kommit från stuteri i Englad o gått vild på hedarna tills hon var 5 år. Hon var väl den med mest energi. Pia var väldigt lydig o henne fick man inte rida med spö. Hon hade i ett tidigare liv blivit illa behandlad. Jocke var väldigt snäll o lite slö. Ricki var riktigt slö o lat, men han gillade vissa personer o då blev han pigg!

Det var inte så många vuxna där. Asta brukade sköta bokningen av hästar. Hjalmar utbildade hästarna. Honom hade man väldig respekt för. Vi fick åka med honom i sulkyn med Bonita en gång när hon höll på att köras in. Förstås spännande. De som var skötare (olika varje dag) fick leda hästarna om det var en ovan ryttare o ta hand om hästen innan o efter ridpassen. För detta fick man rida gratis en dag i veckan. Hästarna hade det bra o det var ingen som var stygg mot dem. Minns att de fick fint hö o lite pellets.

Bilderna: överst ett foto på Broomy o min kompis Birthe. Fotot under är jag som rider på Broomy.
I mitten är Wahlströms Ponnyklubbs årsbok nr 1
Längst ner en av mina Britta o Silverböcker

1. Mitt hästliv. Ponnyklubben.

Det var sportlov o vi gick i 5:an. Vi hade fått en lapp med alla aktiviteter man kunde anmäla sig till under lovet. Där stod ridning. Jag frågade Tina direkt om vi skulle åka ut till Lysekil o testa. Vare sig Tina eller jag hade ridit förut. Båda älskade vi djur, så detta lät verkligen spännande.
Våra föräldrar körde oss till Lysekils Ponnyklubb. Kallades också för Tronebacken. Man fick gå in i en bod, anmäla sig o sätta upp hur lång tid o på vilken häst man skulle rida. En kvart kostade 2,50. De skrev upp oss på Pia o Ricki. Pia var en fuxfärgad korsning mellan trakhenare o fjording, strax över ponnymåttet. Henne skulle jag rida. Ricki hette egentligen Rickado o var ett gotlandsruss. Det var några tjejer som hjälpte oss upp (hästarna hade inga sadlar) o ledde oss runt i en kvart. Hästarna var snälla o lunkade på snällt i sakta mak. Detta var fantastiskt! Vi blev helt sålda. Vad kul! Vilken mjuk päls, vad de luktade gott! Mina vantar blev fulla med hästhår o de fick mamma absolut inte tvätta. VI HADE BLIVIT HÄSTBITNA. Det blev att åka bussen ut varje dag hela sportlovet o rida så länge pengarna räckte. De hade 3 andra hästar också. Det var Broomy, som var ett new forest skimmelsto. Hon hade en avkomma som hette Bonita, också skimmel, vars pappa var connemara. Bonita var inte så gammal, så det var bara ett par enstaka personer som fick rida henne. Sen fanns en svart valack, Jocke, korsning varmblod + welsh.

Så här började mitt hästliv. 1970.
Forts. följer..

Fotona: överst är Broomy båda korten. Mittenkorten visar Bonita o Pia. Längst ner är Jocke o Ricki.