Mitt hästliv 19. Åker till Tamburin. Stafette o Lavona visas.

Jag bestämde mig för att åka till Tamburin (Utrillo-Romeo xx) med Ingresse. Han stod hos Holmestrands utanför Alingsås. Svart vacker häst med goda gångarter o hoppade väldigt bra.

Inga problem att lasta sto o föl. Har alltid gjort så att jag tagit in fölet först, då går mamma så gärna på. Fölet står i "drickställning" o mellanväggen är förstås borttagen.
Ingresse skötte sig som vanligt bra, så vi hämtade hem henne efter 1 v. Brukar sedan åka tillbaka på ca 17 dygnet efter betäckning o kolla med ultraljud om det finns ngt "föl". Åker även vid ca 34 dygnet då mest för att se att hon inte resorberat fostret. Men Ingresse "tog sig" som vanligt på första försöket. Tycker det är bra träning för fölet att åka med mamma i transporten o lära sig att det inte är något farligt. Det har man gott av senare!

Stafette artade sig väldigt fint o vi anmälde henne till fölbesiktning. På den tiden kom de hem till gårdarna, men man fick samla ihop några föl på varje ställe. Barkevall o co kom o de blev väldigt förtjusta i Stafette, hon fick 888 o jättefin kritik. Jag var överlycklig! Tyvärr har jag inga foton från den dagen.

Bestämde mig för att visa Lavona på sommarpremieringen som 1-åring. Hon var ju stor o växte, men det är så bra social träning för dem att komma ut tidigt i livet. Premieringen var i Dingle o jag o Tina lastade Lavona (inga problem) o gav oss av. Skönt att det var så nära. Lavona uppförde sig exemplariskt o jag var även nöjd med hennes resultat pga att hon var i växtfas. Hon fick 877 o fin kritik. Hade nytta av all träning med promenader i träns.

Jag hade börjat fundera på att köpa en ponny till Sandra, trots att hon bara var 4 år. Hon var SÅ intresserad o följde mig i stallet varje dag. Hon älskade att sitta o kamma Dockas långa hovskägg... När jag släppte in o ut hästar skulle hon välja vilken hon skulle rida på bort till hagen. Nu fanns ju inte Docka längre som var favorit, så det fick bli Silver, Tore eller Ingresse. Vi började titta lite efter lämplig ponny. Skogmyrens stuteri i närheten hade flera fina shettisar o russ. Dit skulle vi åka o titta till hösten.

Bilder:
Övert är Flyinges Tamburin
Mittenbilderna är tv Stafette o th Tamburin
Underst är Lavona

Mitt hästliv 17. Lavona föds o Ingresse åker till Stanford.

Hösten -88 blev det skogsridning igen. Nu var jag gravid med Simon, som föddes i början på jan -89.

Diedrika fick ett fint stoföl 3 maj -89. Lavona. Hon var stor! Långa gängliga ben! Förstås fux, men inte bläs utan en fin stjärn. Riktigt snygg o mkt modernare i typen än våra andra. Väldigt fin i sitt temperament. Inte alls så hård i psyket som sin mor...

När vi visade henne som föl fick hon bra på allt utom benen. Barkevall var bekymrad över att hon var parallellförskjuten i knäna. Detta oroade mig, men jag såg ju hur otroligt fin hon var för övrigt.

Tina kom igång igen med ridningen av Diedrika o fick hjälp av en tränare i Lysekil som blev förtjust i henne. Hon lärde Tina att tömköra Diedrika, vilket D förstås lärde sig direkt.

Eftersom jag hade 2 små barn tänkte jag passa på att betäcka Ingresse igen. Hon fick ju så fina föl o det var så kul att avla! Jag lärde mig "allt" om de hingstar som var aktuella. Efter mkt letande bestämde jag mig för Flyinges Stanford (Anart-Ravello). En vacker fux (igen) med bra rörelser o fina hoppanlag. Han stod på Millomgården i Falköping. Detta var första gången som hon skulle semineras.

På sommarpremieringen visades Diedrika o Lavona för att D skulle bli stamboksförd o B-prem. Regnet öste ner men vi var överlyckliga för båda fick mkt fin kritik o blev klass 1.

Tina fick tyvärr efter hand göra sig av med hästarna. Hennes dotter var fruktansvärt allergisk, så det fanns inget val.

Nilla såldes till Skåne o fick senare jätteduktiga avkommor:

Prins Tarzan, e. Landprinz, tävl hopp o fälttävl.

Zelda, e.Cardinal

Agent, e. Electro, tävl hopp o Msv dress.

Robocop, e. Robin Z, tävl Msv hopp.

Escape, e.Electro, tävl Msv hopp.

Diedrika såldes till avel o fick senare 3 fina avkommor, varav den sista dog i samband med födseln. Tyvärr gick Diedrikas liv inte heller att rädda. Väldigt tråkigt. De avkommor hon fick:

Rockford, e. Stanford. En stor snäll fux som både rörde sig o hoppade bra.

Donatello, e. Amiral. Jättevacker fux. Vet ej vart han såldes eller hur det gick.

Bilder: (klickbara)

Högst upp: Fölbilder på Lavona

Mittenbilder: Lavona 1 mån

Under dem kommer Diedrika o Lavona på premiering

Underst: Stanford

Mitt hästliv 16. Diedrika åker till Labrador

Det blev lite dressyrtävlingar för mig o Ingresse tom LA. Oftast hade vi rosett med hem, även om det gick i racerfart... Att utföra rörelser var inga som helst problem o hon var "född" på tygeln. Schöneman hjälpte mig att få henne mer avslappnad o det blev bättre o bättre.
Hon älskade verkligen att hoppa o hade stor kapacitet. För mig var det svårare eftersom hon gjorde jättesprång med rund rygg o jag kan säga att det gick fort mot hindren...
Hans Lindgren hade en del helgkurser i hoppning på Gustavsberg som vi var med på. Då hoppade vi ganska stora hinder o jag flög i backen mer än en gång... Vid den tidpunken förstod jag att jag var för dålig hoppryttare för att matcha min häst, det fick bli dressyr i stället.
Terränghoppning däremot fungerade bra o vi åkte alla från stallet på terrängtävlingar i Sotenäs o på Skaftö. Vi placerade oss varje gång o Nilla brukade vinna.

På sensommaren -86 började det bli svårare att vara med på träningar för jag var gravid o magen växte. Det fick bli skogsridning i stället, men Ingresse var nöjd med det. Sandra föddes dec -86. Hade med vagnen i stallet o det var inga problem.

Diedrika utvecklades väldigt fint o blev en mycket vacker häst. Tina visade henne flera gånger o hon blev alltid klass 1. Inridningen som 3-åring gick jättebra. Hon var så mycket grejad med att hon inte brydde sig om att det satt någon på ryggen. Men det fanns mycket "go" i henne med, så det var ingen lätt häst att utbilda...

Tina ville ha Diedrika stamboksförd o jag ville gärna ha en avkomma efter henne, så vi började leta hingst. Labrador (Jovial-Pompe) stod på Nöthult i Uddevalla o vi var där o tittade. Gillade honom direkt. Snygg häst med bra gång o temperament. Vi bestämde oss. Diedrika skulle få sitt första föl o det skulle bli mitt!

(Klickbara)
Bilderna överst: Tina o Nilla på terrängtävling. Ingresse.
Hingsten Labrador.

Bilderna underst: Tina på visningar med Diedrika.

Mitt hästliv 15. Diedrika föds.

Ingresse blev dräktig på första försöket o jag red henne nästan som vanligt fram till de sista månaderna. Den 31 mars-85 föddes det underbara lilla krypet Diedrika. Så lik mamma! Fux med vita tecken. Ingresse visade sig vara en perfekt mamma.
Målet var att visa dem på sommarpremieringen så att Ingresse skulle bli B-premierad o stamboksförd. Sedan skulle Ingresse fortsätta sin utbildning i hopp o dressyr med målet MSV dressyr.
Att lasta Ingresse var inget problem om man bara hade vett att akta sig. Docka hade ju varit väldigt jobbig med lastningen. Ingresse tyckte det var lite obehagligt så hon kastade sig på transporten! Bara att hänga med! Sen var det lika dant när hon skulle ut, det gick med en himla fart... När man körde stod hon helt lugnt o stilla. Skönt.

Diedrika utvecklades jättefint o var en ursnygg fölunge, vilket de sade på premieringen. Man fick också göra ett ridprov för att stoet skulle premieras. De tyckte att ridprovet gick fantastiskt bra o det var ju kul för mig! Ingresse fick sin B-lapp (inga fina rosetter då inte) o både jag o Tina var överlyckliga. Tina hade kämpat med det lilla busfröt, o det fanns redan då massor av vilja i den lilla kroppen...

På våren hade gården blivit till salu o vi köpte den. Underbart att kunna bo o ha hästarna på samma ställe!

Vi längtade efter en hund o efter en del letande köpte vi en Dalmatinervalp. En tik, helt underbart vacker från kennel Jilloc´s. Hon hette Jilloc´s Lady Lovesong, men kallades för Cindy. Hon var alltid med oss överallt o följde mig när jag red.

På sommaren lånade Malin ett halvblod på foder som hette Pardon. En snygg häst e. Parant. Lite bortskämd o busig, men Malin fick snart "fason" på honom.

Diedrika utvecklades fint o var väldigt självständig. Började rida Ingresse så smått o hon tyckte nog det var skönt att få komma ut o bli riden igen. Började träna lite för Ann-Sofie o senare på vintern kom Jan Schöneman (A-tränare) till Lysekil o hade träningar. Vilken lycka att få rida för honom! Han sa bara några få ord, men fick hästarna att gå mjukt o fint. Minns att jag första lektionen fick träna på att gå som på en stor framdelsvändning i båda varven, för att få henne lugn o mjuk.
Schöneman kom sedan ca 1 gång/mån o det var super. Han hade lösningar på allt o gillade Ingresse med all sin energi...


Bilder: (klickbara)

Översta bilderna: Diedrika nyfödd. Jag rider Ingresse på vintern. Docka drar timmer o Cindy är med. Malin o Pardon.

Mittenbilderna: Ingresse o Diedrika på premiering.

Understa bilderna: Nilla+Diedrika, Diedrika+Docka, Diedrika+Ingresse.

Mitt hästliv 14. Ingresse tävlar. Åker till hingst.

Ingresse lärde sig allt otroligt snabbt. Hon hade talang i både dressyr o hoppning. Gick på tygeln av sig själv. Det som var jobbigt var att hon hade sån energi... Hon ville alltid gå fortare än vad jag ville, men skulle ALDRIG dumma sig med att bocka, stegra sig eller så, alltid lika godhjärtad o ville så väl, men fort skulle det gå!!!
Visade sig snart att hon hoppade väldigt bra. Jag var med på några hoppkurser för Hans Lindgren o han tyckte hon borde bli hopphäst. Tyvärr är jag ingen hoppryttare, så det blev mest dressyr med henne.

Jag startade dressyr i lätta klasser o det gick för det mesta bra, även om det gick lite fort... Några gånger hoppade vi ut från banan (!) Ingresse tyckte det såg ut som ett trevligt hinder när dressyrstaketet närmade sig... Det var lite klurigt för hon lärde sig programmen supersnabbt, hon visste precis när det var dags för galopp, kändes som hon skulle kunna gå runt själv...
Var tvungen att köpa en sadel till. Hade ju bara Dockas sadel. Köpte då en begagnad Stübbensadel allroundmodell av Hans o Lallo, den sadeln används ännu...

Eftersom grundutbildningen gått så enkelt ville jag ta ett föl o få henne stamboksförd. Började titta på vilka hingstar som stod i närheten. Detta var -84. Då åkte man till hingsten o betäckte naturligt. Fanns ingen transportsperma.
Vi åkte o tittade på Flyinges Jasper (Cosmos xx - Biarritz) som stod i Uddevalla hos Kent Öhrngren. Jättefin hingst. Sedan åkte vi till Trollhättan o tittade på Diedron (Dietmar - Held). Han var otroligt fin o rörde sig lätt. Vi bestämde oss för att betäcka med honom när våren kom. Tina skulle ha fölet. Spännande!

Kicki hade blivit stor för Savona så hon köpte 5-åriga halvblodet Torant (Toreador - Favorit). Det visade sig vara ett lyckokast. Han var en mkt trevlig häst o blev Kickis tävlingskompis i många år. Han kallades Tore o tog saker o ting med ro.

Docka gillade att arbeta o Tommy kom på att det var väldigt trevligt att vara i skogen o jobba ned henne i stället för att ta traktorn. Men vi red henne fortfarande, körningen var ett bra komplement.

Bilder: överst tv Tore o Kicki. överst th jag o Ingresse på tävling. (på den tiden hade man alltid vit vojlock)
Under dem: Docka drar timmer o kör hö.

Hingstar: tv Jasper o th Diedron.

Underst är årsbok 21, utkom -83 och var den sista av Wahlströms Ponnyklubbs årsböcker.

Mitt hästliv 13. Ingresse kommer. Flyingedagar.

Jag började fundera på att köpa en påläggskalv att rida parallellt med Docka. Förstod att jag inte skulle komma längre än LA med Docka o jag ville så gärna komma till MSV. Åkte o tittade på några hästar hos Bo Berggren (tid ordf Bohuslän-Dals Varmblodsklubb). Där hittade jag två syskon u. diplomstoet Bonita (Abbé-Magnat-Largo) stofam 23. En 3-åring e. Parant och en 4-åring e. Ingolf. Båda var fuxar med bläs o vita ben o väldigt trevliga hästar med goda rörelser o goa i sättet. Jag tog hem 4-åringen på prov påsklovet -82. Hon var ej hanterad, så jag tränade henne på att ledas o promenerade med henne när de andra red. Testade henne lite i lina o hon visade sig oerhört lättlärd.
Efter lite betänketid bestämde jag mig för att köpa henne o hämtade hem henne på våren. Ingresse hade kommit hem!

Ingresse samsades bra med Docka o de andra hästarna. Att rida in henne var inga som helst problem. Läraktig o kvicktänkt. Jag var överlycklig att ha en "riktig" häst. (Visste inte då att jag aldrig skulle få en mer lättriden o lydig häst än Docka)

Bo B frågade om vi ville hjälpa honom med att rida in 3-åringen Bonett, o Tina nappade direkt. Samma procedur med henne. Ledas, sadel på, linas, mkt promenader, hänga på o sen upp på ryggen. Bonett var lika snäll o läraktig som Ingresse o vi kunde rida tillsammans x 2 (vi hade ju 2 var).

Minns när vi tog alla ponnyer o hästar o körde upp dem till Pajens uppf i Rabbalshede o tältade där. Underbara ridvägar. Vi badade i en sjö, grillade korv o hade hur mysigt som helst. Härligt sommarminne.

Hösten -83 åkte vi för första gången till Flyinge o tittade på Flyingedagarna. Det var utomhus på den tiden o de visade upp sina fina hingstar. Blev mest betagen av Herkules som Lars Andersson red. Att åka till Flyingedagarna blev en tradition som höll i sig i många år.

Foton överst: Ingresse kom på prov. Under det är Ingresses mamma Bonita samt en bild på Ingresse då hon kom hem till oss på riktigt.

Foton mitten: Bonett o Ingresse. Vi badar med Bonett o Ingresse + ponnyerna på långritt.

Under är årsbok 19 och 20

Foton längst ner är från Flyinge o visar Urbino, Hertigen, Utrillo o Herkules.

Mitt hästliv 12. Vi kör in Docka.

Började få funderingar på att det nog skulle vara kul att köra in Docka. Egentligen var hon ju avlad för att dra. Köpte en begagnad arbetssele som vi smörjde o rustade upp. Tömmar hade jag redan. Skaklar att träna henne med fick jag låna.
Började med att tömköra henne när de andra red. Gick bakom henne över stock o sten. Inga problem. Skaklarna funkade också bra. Vi var tre personer, en gick framme o ledde henne o sen höll en på varje sida i skakeln så hon skulle komma loss om hon blev rädd. Men det var inga problem o snart kunde vi sätta fast skaklarna på riktigt o släpa dem bakom henne. Tommy gjorde en fin rockard som vi spände fast henne framför. Härlig känsla att sitta bakom sin häst o köra! Hon var så duktig! Det blev fler o fler uppdrag för henne. Hon fick plöja vårt potatisland, dra hökärra, timmer i skogen. Hon älskade det.

En jul fick vi köra tomten + nissar på julmarknaden. Det var kallt o blåste, tomtarna hade facklor.... folk överallt. Fattar inte hur vi vågade!

Vi hade en härlig tradition på juldagen. Vi red o körde med alla hästarna till kyrkan på julotta. Nån gång körde vi släde. Hade förstås facklor, o hästarna hade bjällror runt halsen. En ritt på ca 4 km. När vi kom fram ställde vi hästarna i kyrkstallet som fanns på den tiden. Alla besökare tyckte det var mysigt att se hästarna. I kyrkan satt vi o vilade....
När vi kom hem o hade skött om hästarna åkte vi hem till någon av oss o åt mackor med skinka på o drack julmust. Så himla roligt vi hade!

På tävlingsfronten gick det bra för allihop. Vi tävlade för o var aktiva i Stångenäs Ryttarsällskap o ofta placerade sig alla hästarna. Kicki, Malin o Krister tävlade både dress o hopp med Savona, Silver o Pajen. Jag tävlade hopp upp till LB o LA dress med Docka o Tina höll sig till hoppningen med Nilla. Nilla hoppade som en katt o kunde nog gått hur långt som helst.
När det var terränghoppning på Skaftö eller Sotenäs var vi med allihop!
Docka lärde sig att byta, o hon trampade lite, men hennes kropp gjorde att hon aldrig skulle kunna komma längre än LA, hur lydig hon än var.
Vi red i samma allroundsadel till alla dicipliner... Tränade på en stenhård parkering, vi hade ju ingen ridbana då.... Men kul hade vi.
När det var tävling hade vi vita sadelgjordar(!)

Bilderna visar överst: Docka plöjer i potatislandet.
Jag o Docka på tävling (kolla mina glasögon..)
Malin o Silver
Långritt med Tina-Nilla, Soffie-Zingo, Docka,Malin-Silver, Krister-Pajen, Kicki-Savona.

Mittenbilden: Krister o Pajen
Kicki hoppar Savona
Tina hoppar Nilla
Tina får pris (bredvid står Ann-Sofie på Jouzo)

Underst årsbok 17 och 18

(Bilderna är som vanligt klickbara för förstorning)

Mitt hästliv 11. Nya ponnyer o nytt stall.

Docka var otroligt duktig på tävlingar o vi fortsatte att starta på tävlingar runt omkring i grannklubbarna. Hon placerade sig nästan varje gång o gjorde alltid sitt bästa. Problemet var att komma TILL o FRÅN tävlingar. Hon ville INTE på transporten. När hon väl kom upp stod hon still. Svårt att beräkna hur lång tid innan man skulle åka. Fick engagera familj, grannar o släktingar för att få på henne. Men det blev bättre o bättre med åren.

Det kom lite nya ponnyer till stallet. Syrran (Kicki) o Malin (Birthes lillasyster) hade ridit på shettisen Putte, men behövde nu större hästar. Tinas lillebror Krister ville också ha en egen häst. Så blev det så att Kicki köpte New Foresten Savona. En elegant vacker fuxfärgad ponny med fina gångarter o hade som specialité att gnissla tänder...
Malin köpte skimmeln Silver, oriden connemaraponny som var väldigt snäll o bussig, ibland lite lat. Rörde sig mjukt o fint.
Krister köpte B-ponnyn Pajazzo (Pajen), en bedårande söt skimmel. Detta var runt 1980.

Alla 3 ponnyerna blev jätteduktiga tävlingsponnyer o vi åkte runt på både hopp o dressyrtävlingar med dem. Det var alltid någon som hade rosett med sig hem.
Ann-Sofie tränade oss alla i både i dressyr o hoppning.

Så småningom flyttade vi våra hästar till det stallet som jag nu äger. Då på den tiden hyrde vi in oss. Vi fick riva kospiltor o bås o bygga spiltor o boxar. För första gången fick vi vattenkoppar. Skönt att slippa bära vatten från Ann-Sofies källare! Vi fixade i ordning fina hagar o både hästarna o vi trivdes fint!
Vi fortsatte att träna för Ann-Sofie o började också åka in till Uddevalla då o då på kurs för Hans Lindgren. (Anders Lindgrens son). Hans var lite speciell, med vi kom väl överens. Han var mkt noggrann i dressyrarbetet o jag lärde mig övningar som jag än i dag praktiserar. På sommarkurserna tältade vi. Så kul vi hade!!

Översta bilderna är på mig o Docka på tävlingar.
Bilderna under visar Putte, Pajazzo, Savona o Silver.
Underst årsbok 15 o 16.

Mitt hästliv 10. En hemsk upplevelse.

Varje år i slutet av maj red vi på gökotta till Harstrand. Vi tog med oss fika o red iväg vid 5-tiden på morgonen till ett underbart vackert ställe längst upp i Brofjorden. Där fanns hagar som vi fick släppa hästarna i mens vi fikade.
Man satt där o njöt o såg solen gå upp över vattnet. Faktiskt hände det att vi hörde göken.

Detta året hade Ann-Sofie sina unghingstar i en hage längre upp, men hon hade lovat oss att det var ok ändå. Vi hade också fått låna hennes Yellow att rida med på, så vi blev ganska många ekipage. Man hade ridit ganska länge för att komma dit, så hästarna blev överlyckliga när vi tog av sadlarna o släppte dem. Vi fikade o hade det helt underbart.
Rätt som det var hörde vi hästar skrika. Hingstarna hade gått igenom staketet o tagit sig in till våra hästar! Vilken skräck! Det var ett himla liv. Vi kastade oss iväg, långt att springa. Tyvärr kom vi för sent. Yellow hade blivit jagad o hoppat ner för en avsats, fastnat med bakbenet i en trädklyka. Han satt fast. Benet pekade åt helt fel håll. Det var brutet. Vi fick springa efter hjälp, mobiler fanns ju inte på den tiden. Fick tag på veterinär o en jägare som fick göra pinan kort för Yelle. Det var så fruktansvärt, går inte att beskriva i ord. Minns detta med fasa. Som ni förstår har vi aldrig ridit på gökotta efter den hemska händelsen.

En trevligare episod. Jag blev tillfrågad om jag ville ha en dressyruppvisning med Docka då Sotenäs Fältrittklubb skulle inviga sin anläggning. Det ville jag. Frågade om jag fick ta med Putte som sällskap o då sa de att han kunde visa lite hoppning på B-ponnynivå också. Malin o Kicki tävlade ju o var duktiga med honom. Jättekul. Tränade in ett dressyrprogram på LA+ nivå.
Det hela gick jättebra. Docka skötte sig fint o fick hoppa några språng hon med. Malin red Putte o han hoppade villigt. Kul minne

Tina köpte en egen häst, Manzanilla i sept -77. Hon var ett halvblod med mkt fullblod i. 2 år gammal e. Jonny Cash xx u. Asa (imp polen). Se bild.

Bilder. Överst: Gökotta på Harstrand. Under det är Docka i vinterskrud. Hon hade en ruskig vinterpäls, så hon fick klippas. Till h är Manzanilla (Nilla)
De 4 bilderna under är från uppvisningen i Sotenäs.
Nederst är årsbok 13 o 14.

Mitt hästliv 7. Jobbade lite på Gustavsberg

Docka lärde sig mer o mer, tror att hon tyckte det var kul med dressyr. Vi hoppade också, hon bjöd o hoppade allt efter hennes förmåga.

Birthe lånade en jättefin New Forest, skimmel, som hette Camilla. Jättekul att kunna rida tillsammans. Vi var jämt i stallet o grejade.

Vi åkte alltid på sommarpremieringen i Lilla Foss, det stora fältet som låg under bron i Munkedal (gamla E6). På den tiden var det premiering för alla raser där, även halvblod. Vi brukade lifta dit. Det gjorde man alltid då man skulle nån stans. En gång liftade vi med en bonde o han skulle "bara" till Hedekas först. Han hade kalvar i baksätet, de låg i varsin säck, bara huvudena stack upp. Vi fick ha dem i knät.... Dessutom försökte de ej helt nyktra bönderna att gifta bort oss... Ja, ja, vi kom fram iaf till slut!
På fotot är det Ann-Sofie som visar Camilla.
Ett annat år var det så fruktansvärt varmt (premieringen var i aug), en häst som stod i en transport fick panik o hoppade över bommen o blev hängande i ett bakben. Benet var av. Så fruktansvärt.

Vi var som sagt många som red tillsammans på den tiden. Bilden med den svarta hästen är Prince, den stog här i mitt stall. På den tiden var det förstås en annan ägare.
På kortet med många ryttare var det Titti på Kloroform, Birthe på Camilla, jag på Docka, Tina på Bonny o Karin på Spitfire som skulle ut o rida. Kortet bredvid visar Birthe o Camilla, jag o Docka samt Annica o Bonny.

När Ann-Sofie kommit hem från sina ridutbildningar fick hon jobb på Gustavsbergs ridhus i Uddevalla. Blev tillfrågad en påskhelg om jag ville arbeta åt henne. Hans jobbade där också o han skulle bort han med. Visst ville jag det!!! Kul!!! Tina skulle hjälpa mig när hon inte jobbade i bageriet på Skogslyckan. Men oj vad vi slet. Det var ett stall för hästar o ett ponnystall. Vi mockade, fodrade, strödde, släppte in o ut, red galna hästar, hade några nybörjarlektioner, sålde godis i kafeterian mm. Höll på från morgon till kväll. Man lärde sig jättemycket o träffade massa trevligt folk. Vi fick sova där. Detta var -75. Det var Anki som ägde trekantens ridskola i Lerum som ägde Gustavsberg då. Ted Nätterqvist var där o hade hopplektioner. Jag hade varit där tidigare o ridit lite, då var det Bror som ägde stället.
Den vita hästen på fotot hette Shan o skimmeln bredvid var Juanita. De svarta fölöronen som sicker upp var Juanitas föl Jouzo, e. Ouzo som stod där. Jouzo tog Ann-Sofie över så småningom.

Mitt hästliv 5. Börjar rida Docka.

Var mer o mer i stallet hos Ann-Sofie i Holländaröd. Det var ju cykelavstånd för mig. Hon hade en överväxt musblack shettis som hette Putte o en nordsvensk som hette Docka. I stallet stod också Bonny, en jättefin new forest, som ägdes av Annica.
Docka var 4 år o inte så mkt riden. Det blev att jag pysslade mer o mer med henne. Ann-Sofie skulle åka iväg o utbilda sig hos Ylva Lovén, så hon frågade om jag ville ha hand om Docka. Det ville jag gärna! Men det var ett stort steg att ta. Varje dag cykla till stallet o rida, inte hinna med hästarna på Ponnyklubben.

Jag fick mycket hjälp av Annica till en början. Både med ridningen o med skötseln. Docka hade ingen sadel, så det blev att rida barbacka. Jag fick lära mig att hoppa upp utan hjälp. Inte så lätt för Docka var 160 cm. Man var gymnastisk på den tiden...

Vi red alltid ut på vägarna runt omkring o i skogen. Ofta långritter på helgerna. Då tog vi ryggsäck med fika med. Det var många andra tjejer som hade hästar i närheten, så vi red ofta tillsammans. En härlig tid utan några som helst krav...
Detta var -73.

4 småbilder överst är Docka. Under dem en bild på Bonny.
Därunder årsbok 5 o 6.