MIRANDA är min dotters häst och vår ögonsten / hatobjekt / sorgebarn. Hon är f-97 e. Madrigal - Graciano. Fux med vita tecken. (Någon som hört talas om röda märrar???). Hon är otroligt intelligent o har stenkoll på allt i omgivningen. Troligtvis för intelligent för sitt eget bästa... Hon pendlar hela tiden mellan Dr Jekyll / Mr Hyde. Otroligt vacker o uttrycksfull. Jättesnäll att hantera för det mesta. (ibland slår det slint). För att få henne på sin sida får man BE henne. Att tvinga henne är OMÖJLIGT. Sandra har verkligen kämpat o kämpat o kämpat o lagt ner ett otroligt jobb med henne i ridningen. När hon är på gott humör är hon en önskedröm att rida. När hon är ex brunstig vill hon absolut INGENTING. Självklart har vi kollat henne på klinik med tänder, ben osv. De gånger Sandra tävlat dressyr har det för det mesta gått i 100 km/h... En gång på Tjörn gick hon perfekt o kom 2:a. Nu har Sandra lagt tävlingsambitionerna på hyllan. Bäst för alla parter. Det blir nu en del hoppträning o vardagsdressyr. Att arbeta i lina är hennes paradnummer, hon är så lydig att man nästan inget behöver säga.
Men inte nog med detta. Hon har hovproblem också. Stora. Har fått MÅNGA hovbölder o gjort hovoperationer på Ale djurklinik. Har nu lyckats få 3 bölder på 2 mån. Sandra hade sett fram emot att träna för Janne under jullovet. Det blev bara 1 gång. Då gick hon kanonbra o både Janne o Sandra var nöjda. Nu är hon tillbaks i Linköping o är halt på ett bakben. Vet o hovsl. var där förra veckan, men hon är inte bra ännu. Får ringa vet i morgon igen. Men vi älskar verkligen Miranda o hoppas att hon blir bra igen. Håll tummarna!
