Det är nu ca 1 år sedan Miranda fick tas bort. Det var en fruktansvärd tid från det hon blev sjuk fram till det hon fick tas bort framför allt för Sandra.
Miranda var en mycket speciell häst, vacker, utstrålning, otroligt intelligent med en väldig integritet. Alltså ingen särskilt lätt häst. Man fick ta henne på hennes vis. Gick inte att tvinga henne till något om hon inte själv ville. Hon var het att rida o Sandra kämpade på många pass för Janne o även Stefan. När Miranda slappnade av var hon fantastisk att rida, alltid villig att jobba. Helt otroligt fin att longera o tömköra. Att transportera henne var en dröm. Rörde aldrig en fena. Likaså att behandla henne då hon var sjuk. Helt fantastisk. För oss som stod henne närmast kommer hon alltid att ta en stor plats i våra hjärtan.
Miranda hade mycket problem med sin ena framhov som hon fick operera ett antal gånger. Men det som skulle knäcka henne var en simpel tagg (slånbär) som så olyckligt satt sig nära leden o orsakade infektion där. Efter många veterinärbesök o antibiotikakurer på klinik blev det bara värre. Sandra hade henne då i Linköping o fick köra i snöstorm till klinik med sin svårt sjuka häst. Miranda som brukade gnägga bara hon hörde Sandra stod nu med feber o smärta med sänkt huvud. Det fanns inget mer att göra. Hennes liv gick inte att rädda.
Det var en fruktansvärd tid för Sandra. Hon var helt otrolig som klarade av allt själv med oss 40 mil bort. Jag beundrar henne verkligen.
Efter flera månader av sorg började Sandra så smått att titta efter ny häst, o slutet av sommaren hade vi lyckan att få köpa Sandras nuvarande häst, Cobben.
Men Mirandas "morrhår" runt mulen som killar mig i ansiktet när hon hälsade kommer jag aldrig att glömma.
